Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
För att måla seder och bruk i Amerika, och grunddragen i
den amerikanska folk-karakteren, skall man ovilkorligen
lyckas bättre, om man lånar konstnärens välrifna färger och
pallet, än om man, som mången har gjort, nöjer sig med
plankstrykarens borste för att göra ett sudd af alltihop. Det
gifves skuggpartier, det är sannt, och jag skall visst icke
underlåta att, då så fordras, så godt jag kan begagna mig af
de mörka färger, som äro nödvändiga för att rätt
återgifva dem.
För öfrigt erkänner jag,, att jag ingalunda tror, det jag
i längden skulle finna något särdeles behag i den stora
staden New York. Den krämare-anda, som man tillskrifver
Amerikanaren i allmänhet, uppenbarar sig här måhända
mera än annorstädes. Men månne den derföre skall utgöra
ett så framstående och allt annat öfvervägande drag hos detta
folk? Vi lefva i industriens tid, och Amerikanaren är kanske
mer än någon annan nation en representant af sitt
tidehvarf. Han vill gerna förtjena pengar; men det vill
Svensken och Europeen i allmänhet icke mindre. Skillnaden är,
att Amerikanaren förstår sig bättre än någon annan på att
förtjena dem. Kanske betjenar han sig för detta ändamål
icke alltid af de bästa medel; men månne väl andra skulle
uraktlåta att göra detsamma, om de voro lika fiffiga som han
att kunna utfundera dem, och egde hans förmåga att vända
allt till sin fördel? Amerikanaren är mera en spekulant än
egentligen en träl i Mammons tjenst Han är rik, och
såsom sådan veta vi nog, hvad som är svårare för honom, än
för en kamel att gå genom ett nålsöga. Men hvad som är
svårt, är dock icke omöjligt. Med sin rikedom bidrager han
i allmänhet frikostigt till goda och för hans land gagneliga
företag. I hans spekulationer på egen vinst och förkofran
ingår oftast äfven tanken att kunna upphjelpa och förbättra
det samhälle, i hvilket han lefver. Han rufvar icke öfver
sitt samlade guld; han håller icke på sin förmögenhet. Han
är i allmänhet ingen god hushållare. Han är penningelysten,
med hvad det nu är, framställer ett af de mest talande bevis ftr, huru nästan utan
de offentliga myndigheternas medverkan, blott genom den anda och den vilja, som
göra sig gällande i det enskilta lifvet och genom den verksamhet som derifrån utgår,
det godas frukter uppväxa ur en samhälls-jordmån, som, med allt sitt ogräs, dock
inbringar skördar, ftr tid och evighet lika om ej mer välsignelserika än de som inbergas
under de europeiska samfunds- och samhällflförfáttningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
