- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
51

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

delen af slagskämpar och en mängd unge män, hvilka,
med all sin raskhet och tilltagsenhet vid eldsvådor,
dessemellan äro oroliga sällar och förorsaka mycken förargelse.
— Hvarje spruta och kompani har sin förman och andra
embetsmän, hvilka medlemmarne sjelfva utvälja på viss tid;
men alla stå de dock under Stads-mayori^s kommando och
under en öfver-brandmästare fchief-engineer), som till sitt
biträde har en eller flere assistenter, hvilka samtlige af
folket väljas och förordnas vid de årliga valen af kommunala
embetsmän. Icke sällan får man se dessa personer
utdelande sina order genom stora, dyrbara och konstmessigt
arbetade silfver-ropare, hvilka för mera utmärkta bedrifter
blifvit antingen dem sjelfve eller kompaniet förärade.

Det enda vid eldsläckningsarbetet, hvartill ibland
fordras och begagnas extra biträde, är pumpningen. Hvar och
en kringstående är enligt lag tvungen att biträda dervid, om
han dertill uppfordras af förmän eller brandmästare. Äfven
vi måste betala vår nyfikenhet med en god stunds ganska
påkostande armrörelse.

Nästa dag på förmiddagen hade vi nöjet att åskåda, jag
vill just icke säga en ny eldsvåda, men en ny eldsläckning;
och den ordning, med hvilken allt tillgår, och de likaså
prydliga som ändamålsenliga eldsläckningsanstalterna, äro
verkligen ett nöje att åse. Här var ett förfärligt buller och tumult,
och en större samling åskådare än den föregående natten;
men i öfrigt gick allt sin jemna, lugna gång. De
förbigående stannade måhända ett par -ögonblick, för att betrakta
lågorna och beräkna huru vidt elden möjligen skulle komma att
gripa omkring sig; men fortsatte straxt sin väg fram för att
sköta sina affärer, lika obekymrade som om ingenting
passerat. Midt öfver gatan, som var en af de större, lågo
sprut-slangarne, hvilka likväl icke utgjorde något hinder för
ekipager och omnibusar att passera fram och åter, under det
att från de nedfällda vagnsfönstren ett och annat hufvud
sågs titta sig omkring, sägande helt trankilt: 1 guess> here
is ajire.

Denna gång hade elden utbrutit i någon af de öfre
etagerna i ett flera våningar högt tegelhus. Det måtte hafva
varit bygdt med mera soliditet, än det, som vi nyligen sågo
blifva lågornas t-of; ty oaktadt elden hade gripit vidt omkring
sig i en af de öfre våningarne, sågo vi i huset bredvid en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free