Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
hända tablåer ur alla de mindre lofordade berättelser, jag
hört och läst om Amerika.
Vemodsfull till sinnes sökte jag att knuffa mig fram till
fruntimmernas salong, dit min hustru och Chr. hade tagit
sin tillflygt, och der jag efter mycket letande slutligen fann
dem sitta ensamma i en vrå, äfvenledes nedstämda och
försagda. Darrande tryckte jag den hand, som nu icke hade
något annat jordiskt stöd än min. Vi förstodo hvarandra.
Vi hade tagit ett bittert farväl af vår hembygd, vi hade med
smärta slitit Oss ifrån våra hjertans närmaste; men aldrig
hade vi kännt oss så ensamma och öfvergifna som nu. Vår
gode, beskedlige kapten Bohlin hade ända tills nu varit för
oss likasom ett band, som förenade oss med vännerne på
andra sidan oceanen. Under vistelsen i New-York var han
i handel och vandel vår tolk på ett ännu för oss nästan helt
och hållet främmande språk. Nu bröts detta sista band; nu
voro vi med våra reskamrater ensamma i en främmande verld,
bland helt och hållet främmande menniskor, hvilkas
tungomål vi ej förstodo, och för hvilka vårt eget var ännu mera
obekant, på väg att bosätta oss i fjerran aflägsna trakter, om
hvilka vi hade endast en sagolik kännedom. Jag insåg hela
vidden af det äfventyrliga i vårt företag, och med ömt
bekymmer hvilade min blick på det unga, älskliga väsen,
som satt vid min sida, och som för min skull hade
öfvergifvit moder, syskon och hem, och förtröstansfullt förknippat
sitt öde med mitt.
Hvar på sitt håll begåfvo vi oss till hvila. Sömnen
flydde mina ögon. Tidigt på morgonen var jag åter på däck,
för att om möjligt söka uppfånga något af Hudsonflodens
sköna stränder. Men nej, allt var töcken och dimma.
Vid ankomsten till Albany fingo vi genast erfara
opålitligheten af transport-kompaniets förbindelser. uEn dollars,
två dollars, tre dollarsu, hette det, allt efter som vi
transporterade den ena efter den andra af våra koffertar till
gång-bordet, öfver hvilket det ej tilläts oss att bära dem, utan att
först erlägga den af skeppsskrifvaren, som det tycktes,
alltför godtyckligt taxerade betalningen för transporten af våra
saker, dem, enligt öfverenskommelsen med kompaniets agent,
vi trodde oss åtminstone på detta stycke af resan få
medföra för intet, ty derom sade sig agenten hafva specielt
tillsagt ångbåtsbefälhafvaren. Förgäfves protesterade vi på vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
