- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
59

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

för att tillåta en stå rak, så framt man ej är alltför
hög-vext och icke nödvändigt måste behålla hatten på hufvudet.
Nu på dagen tyckte jag att hela detta flytande kryp-in icke
såg så otrefligt ut; men det var en fullkomlig gåta för mig,
hur i all verlden menniskorna skulle kunna berga sig der
om natten. Några bäddar eller sängar syntes ej till.

Men jag fick icke länge sysselsätta mig med att taga
en paketbåt i ögnasigte, ty jag underrättades snart, att det
denna gång icke föll på min lott att komma i närmare
erfarenhet af dess beqvämlighet eller obeqvämlighet. Vi
måste nemligen alla, jemte vårt bagage, inqvarteras på en af
andra klassens båtar, på, eller rättare i hvilka emigranter och
de, som, likt oss, till ett billigare pris ackorderat om resan,
fortskaffas, om icke just med mycken beqvämlighet för dem
sjelfve, dock efter transport-kompaniets och
kanalbåt-kaptenens egen beqvämlighet.

Den båt, i hvilken vi med all vår tillhörighet, att jag
så må säga, inforslades, hade en salong, endast hälften så
stor som paketbåtens; men äfven den såg snygg och städad
ut, med sina små röda gardiner för fönsterna, ett långt
bet-sadt matbord, stående midt på golfvet, och på ömse sidor
derom en temligen beqväm, med röd damast beklädd soffa,
i hvilken, när bordet var uppslaget, man i bokstaflig
bemärkelse fick leka leken "jag sitter der jag sitter." Vi hade
således icke ändå, tack vare vårt transport-kompani, blifvit
inqvarterade på en af de egentliga emigrantbåtarne, hvilka
icke äro annat än riktiga lastpråmar, med ett stort mörkt
rum under däck, i väggar, golf och inredning fullkomligt
liknande det tomma lastrummet på en skärgårdsskuta.

På paketbåten ingår alltid i passagerareafgiften vivre
om bord, och äfven på det slags båt, med hvilken vi
färdades, kunde man för en högre betalning erhålla samma
förmån. Detta hade likväl icke ingått i den öfverenskommelse,
vi afslutat. Vi trodde oss med mera besparing kunna hålla
oss sjelfve med mat under resan, väl vetande, att långs hela
kanal-linien det var fullt med städer, byar och värdshus, i
hvilka vi när som helst kunde öka vårt matsäcksförråd. I
största brådska tillhandlade vi oss nu litet bröd och annan
torrföda, ty kaptenen underrättade oss om att båten vore
straxt färdig att afgå; och, som vi ännu voro de ende
passagerarne om bord, gladde vi oss i det falska hoppet att möj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free