Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
hade vi sålunda god tid att bese den vackert belägna och
väl bebyggda hufvudstaden i Michigan.
Staden är ursprungligen en gammal fransk stad,
uppbyggd mot slutet af 1600-talet. Den var allaredan i början
en vigtig plats för handeln med Indianerna, och har
sedermera fått ett historiskt namn genom 1812 års krig med
Engelsmännen, af hvilka den då eröfrades. Folkmängden,
som 1810 belöpte sig till blott 700 innevånare, utgör nu
21,000. Vi sågo här flera vackra kyrkor och andra
byggnader; isynnerhet drogs vår uppmärksamhet till de väl anlaggda
gatorna och avenyerna, af hvilka några äro ända till 200 fot
breda. Staden ligger på en höjd vid stranden af det sund,
som förenar sjöarne St. Clair och Erie, och utgör gränsen
mellan de engelska besittningarne och Förenta Staterna.
Kommunikationen häremellan och Canada är högst liflig, och
ångfärjor gå oupphörligt från den ena stranden till dén
andra. Isynnerhet nu, sedan den stora jernbanan i Canada
blifvit fullbordad, taga de flesta resande mellan de
nordvestra och Atlantiska staterna vägen genom Detroit och så
vidare öfver Canada till Niagara.
Vi skiljdes här från vännen Hagberg, som genast efter
vår ankomst hit fick tillfälle att med en annan ångbåt afgå
till Cleveland. Vi hade icke beräknat att vårt
nybyggarebolag så snart skulle upplösas. På hafvet och i ett främmande
land förenas man snart genom band, hvilka under vanliga
förhållanden fordra ett mångårigt umgänge för att
sammanknytas. Med ömsesidig djup rörelse skiljdes vi från
hvarandra, väl vetande att vi hvar på sitt håll säkert skulle få
utstå många mödor och pröfva många besvärligheter, innan vi
härnäst träffades.
Följande dagen fortsattes åter resan från Detroit uppföre
floden af samma namn in i sjön St. Clair, och så vidare
uppför St. Clairefloden in i Huronsjön.
Denna passage tycktes mig vara den behagligaste på
hela vägen från Buffalo. Floden, eller rättare sagdt sundet,
mellan Förenta Staterna och Canada är här så smalt, att
man kan fullkomligt tydligt urskilja äfven mindre föremål på
båda stränderna. Dessa äro ända invid flodbrädden smyckade
af nätta och prydliga landthus och fruktträdgårdar, anlagda
i fransysk stil. Små grönskande öar, med några små
hvit-målade byggnader, ligga liksom en bukett af vattenliljor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
