- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
95

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

kusten äro några enstaka fiskarkojor och qvarnanläggningar
vid flodmynningarne, hvarifrån timmer, bräder och takspån
transporteras till de atlantiska staterna, och till de nya
territorierna på andra sidan Michigan-sjön. Största delen af
landet vid hela denna stora, på virke och timmer rika
kuststräckning, är ännu osåld, och här bedrifves i stor skala hvad man
på svenska skulle kalla tjuthuggning, något som man dock
på sednare åren genom mera stränga åtgärder har sökt att
förebygga. Så väl den östra som vestra sjöstranden företer
i deras vilda naturtillstånd många högst pittoreska och vackra
taflor. Här bryter sig en fradgande flod fram genom
urskogen; der fängslas ögat af en liten ängsslätt, aldrig afbetad
af andra djur, än vildmarkens; der åter reser sig kusten i
branta, vågformiga sandbankar, hvaraf några, bevexta med
träd och buskar, bilda en jemn sluttning emot stranden,
under det andra åter formera en naken, lodrät sandvägg, 300
fot öfver vattenytan: der har den rastlösa vågen med sitt
svall, i förening med regubäckcn, som banat sig väg genom
en liten fördjupning pä branten, urholkat ett svalg, i
hvilket slutligen den öfverhängande jordmassan jemte dess
sekelgamla tallar och cedrar störtat samman i kaotisk förvirring.
På e. m. landade vi åter i en liten stad, kallad
Newport, hvars hela skick påminde oss om, att vi nu verkligen
voro i det vestra Amerika. Staden var ganska stor på
papperet; men i verkligheten bestod den endast af fyra trähus,
hvaribland ett hade i alnhöga bokstäfver på väggen måladt
ordet Bank. I samma hus var ett slags hotel och stadens
enda handelsbod. Ett litet stycke derifrån stod skolhuset,
som måhända äfven begagnades till kyrka, när någon
itine-rant missionär besökte stället. — Det var en verklig
embryo-stad. Träd och stubbar stodo ännu i ostörd ro på blifvande
torg och gator. På ett och annat träd var fastspikadt ett
stycke bräde med en inskription, tillkännagifvande namnet
på gatan, hvilken dock ännu var icke blott ofarbar, utan
snart sagdt äfven ogångbar, och der man ej riskerade att gå
vilse mellan busen, men så mycket mer mellan träden och
buskarne. Men med allt detta, hvem vet om ej några
månader härefter staden har sitt tryckeri, hvarifrån utgifves
’The Newport Times," eller något dylikt. Att dömma af den
stora plankarta, som man på värdshuset visade oss öfver
staden, de gyldene beskrifningar, man gjorde oss öfver dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free