- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
103

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Längre bort i vester skönjdes en landtunga, kallad St Ignatii
udde, i historiskt afseende märkvärdig, såsom varande
platsen för ett af de hvita männens äldsta nybyggen i Amerika.
Jesuiterordens missionärer hade allaredan år 1607 här
uppbyggt enx kyrka och anlaggt en skola. Nästan allt hvad som
nu återstår af dessa onekligen fromma och allt uppoffrande
mäns företag, är endast minnet af deras mödor och arbeten,
i de flesta fall fortplantadt allenast af namnen på de ställen,
som voro vittnen till deras nit och sjelfförsakelser. —
Besynnerligt att historien om Jesuiterordens missionsverksamhet
öfverallt är densamma. Efter en eller två generationer
finnas knappt mera några spår deraf. Neppeligen gifves något
enda exempel på dess varaktighet, eller att den lyckats slå
en fastare och djupare rot Äfven här visade de tidiga
missionärerna en verkligen beundransvärd ihärdighet och värma
för sin sak; ett nit, hvarmed kristendomens historia allt
sedan Apostlarnes dagar knappast har något, som kan
jemföras. De voro i ordens bokstafliga och vidsträcktaste betydelse
Mi farlighet i floder, i farlighet ibland hedningarna, i farlighet
i öcknen." De hade att bana sig väg genom vilda omätliga
skogar; i den bräckliga bark-canoten måste de färdas öfver
dessa stora, stormiga sjöar, uthärda hunger och törst, frost
och nakenhet, — ja, de flesta af dem ledo slutligen en blodig
martyrdöd; men äfven här är resultatet detsamma som i
China, Japan och andra länder. Allt är nu endast en vacker
legend, mera inspirerande den poetiska än den religiösa
känslan. IJnder århundradens lopp har Jesuiternas otroliga
verksamhet dock varit såsom en kampandes, den der hugger i
vädret. Och hvadan detta? Om martyrernas blod är utsädet
i kyrkans åker, hvadan kommer det sig att detta är det enda
fåll, då så icke varit? Månne det icke är ett bevis på det
oriktiga i hela deras system? Månne ej en framgång, så litet
motsvarande deras verkligen kraftfulla och allvarliga
bemödanden, bevisar, att den lära de predikat är uppblandad med
stora och Guds rikes tillvext motverkande villfarelser? —

Vi kommo nu in i Michigansjön, näst Superior den
största af alla dessa, genom segelbara sund och floder med
hvarandra sammanlänkade, ofantliga insjöar. Få personer,
som icke hafva öfverfarit dem, kunna göra sig en riktig
föreställning om deras vidd och storlek. De äro verkligen
inländska haf, och navigationen i dessa vatten är förenad med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free