- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
115

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

Efter frukosten ledsagade Lange oss i ett större
förmak, der han hos åtskilliga fruntimmer introducerade min
hustru, såsom njutande äran af att vara det första svenska
fruntimmer, som satt sin fot på andra sidan de stora
insjöarne. I rummet befanns ett fortepiano, på hvilket låg en
mängd noter af nyare tidens mästare, och på divansbordet
Byrons, Thomas Moores, Longfellows och andra författares
arbeten, jemte en upplaga af Cervantes, öfversatt på engelska.

Den vanliga amerikanska nyfikenheten, som isynnerhet
sticker fram i Vestern, der i det glest ’befolkade landet man
gerna vill hafva reda på hvarje ny ankommen familjs och
individs hela lefverneshistoria och slägtförhållanden, förnekade
sig icke heller här. Vi öfverhopades med en mängd frågor,
af hvilka de flesta lemnades åt vår nya vän Lange att
besvara efter eget behag. Flertalet af sällskapet hade troligen
aldrig förut sett några Svenskar i, att jag må säga, deras
naturtillstånd, (ty Lange var blifven fullkomligt
amerikaniserad), så att man verkligen betraktade oss såsom andra
underdjur, granskade vår klädsel på det mest noggranna sätt,
och lyssnade till våra samtal oss emellan, såsom till de mest
förunderliga ljud, som någonsin nått deras öron. Några hade
förut sett en och annan af den norska allmoge, som nedsatt
sig i dessa trakter, och hvars egna besynnerliga klädsel,
liksom fasoner, med skäl hade ådragit sig deras förundran. De
föreställde sig oss samtliga Skandinaver vara idel
Sœterdölin-gar och Vossingary och kunde icke begripa att L. kom hit
i en annan kostym än en norsk fjälljäntas. Efter hvad "skön
Ingeborg" sedan berättade oss, hade fruntimmerna kommit
till den slutsats, att min hustrus hatt, klädning etc. måtte
hafva blifvit köpta i New-York, om hvilket man också sökte
att skaffa sig visshet genom att anställa en sträng examen
med vår norska värdshusflicka. Vi funno dock snart att icke
alla voro lika okunniga om skick och förhållanden i vårt
kära Sverige. Många hade läst Longfellows öfversättning af
Tegnérs Nattvardsbarn, och, hvad som gjort ännu mera
uppseende i vissa kretsar, den nyss af Mary Howitt utgifna
engelska öfversättningen af några M:ll Bremers teckningar ur
hvardagslifvet De sednare utgjorde ett stående ämne för
konversation när och hvarhelst en af oss hade den förmån
att blifva presenterad för några af Milwaukies mera bildade
Ladies och Gentlemen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free