Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
KAPITLET XU.
Timmerhuggning. — New-Upsala. — Den Amerikanska yxan. — C. skjuter den
första hjorten. — L:3 vistelse vid Delafield. — Möte med Friman. —
Winncbago-In-dianer. — En natt i deras grannskap. — En oväntad gäst vid frukostbordet. —
Indianens förmåga att skilja Europecn från Amerikanen.
Ingen dagens stråle väckte oss, ty vi befunno oss här
i ett fullkomligt mörker, och måste dessutom umgås
försigtigt med elden i vår låga, lätt antändbara koja. Carl var
den ende, som hade klocka med sig, och den hade han
föregående aftonen glömt att uppdraga, så att det var ingen
annan utväg att få veta hvad tiden led, än att krafla oss
fram till dörröppningen och skjuta undan den der sittande
höbundten. Det var dag, det kunde vi se, men ingen sol
på himmelen sade oss, huru långt den hade framskridit.
Morgonen var kall och ruskig, och marken till en del
betäckt med snö. Vi hade likväl icke hunnit längre än till
den 20:de Oktober.
Stockelden upptändes ånyo, och sedan C. tillagat, och
vi alla intagit en bastant frukost, begåfvo vi oss med våra
yxor till vårt arbete.
Till ett logghus väljer man vanligtvis icke de tjockare
träden, utan endast sådana som hålla ungefär 1\ fot i
diameter. De måste också vara någorlunda raka, hvadan det
ofta, då ekskogen står gles, är svårt att finna passande timmer.
En del funno vi nära till hands, men det mesta måste vi
söka på längre afstånd ifrån vår byggnadsplats. Vi behöfde
mellan 40 och 50 stockar, på det att vinden på huset icke
skulle blifva alltför låg, och kunna inredas till en kammare
åt Carl. Dertill kommo bjelkar till golf och tak, så att, då
vi, som man lätt kan föreställa sig, just icke egentligen voro
några huggare, så åtgingo flera dag¾r, innan vi kunde hinna
att fälla de träd, som behöfdes, afhugga dem till en
passande längd och derefter med våra oxar framsläpa dem till
byggnadsplatsen. I följd af denna timmeråtgång måste vi
hugga ned många vackra, högvexta ekar, hvilkas stammar
jag eljest gerna hade skonat. Friskt och lustigt svingades
emellertid den amerikanska yxan i urskogen, och när trädet
med sina väldiga grenar föll till marken, så hurrade man
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
