Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
tidlig beskickning än på ett vanligt jagttåg. Det är möjligt,
att han och en del af hans stamm voro under färd till när*
måste Indian agency, för att utbekomma den årliga af
betalningen på den jord, som de afträdt till kongressen.
Vare härmed huru som helst, hans beskickning tycktes
åtminstone icke gälla oss. Tyst och sluten stod han en lång
stund vid vår sida, till dess vi ändtligen erinrade oss
gästfrihetens pligt, och genom tecken bådo honom sitta ned och
deltaga i vår måltid. Utan att säga ett ord drack han ett
par koppar kaffe och åt litet fläsk och potatis, hvarefter han
pekade på sin tomma shipetagun eller väska, och med en
snarare pockande än bönfallande röst begärde tobak. Vi
delade med honom litet af det förråd vi hade, och
erinrande mig hvad jag hört om tobakspipan, såsom ett tecken till
fred och vänskap, stoppade jag en kritpipa (det var lyckligt
att jag icke tog min silfverbeslagna sjöskumspipa) drog sjelf
några drag derur och gaf den sedan åt indianhöfdingen, som
med samma köld, hvilken han hela tiden iakttagit, satte den
till sina läppar. En Indian visar aldrig någon rörelse eller
tacksamhet för den godhet han åtnjuter. Man må gifva
honom den mest dyrbara skänk, på hvilken han sätter aldrig
så högt värde — hans yttre röjer likväl icke den ringaste
erkänsla. Han anser det vara under den röde mannens
värdighet att på något sätt förråda sina känslor. Men med
allt detta är han icke otacksam och glömmer lika litet en
undfången välgerning som en liden oförrätt. Vår
Winnebago-höfding stod upp, insvepte sig i sin röda filt och aflägsnade
sig utan att bevärdiga oss med en enda blick eller ett ord
till afsked.
Om ett par timmar syntes af hela det indianska lägret
icke annat än några krokiga, med topparne sammanbundna
störar instuckna i jorden — lemningar efter deras för
tillfället uppbyggda wigwams. .
Efter hvad man sedermera sade oss, kunde vi nu vara
fullkomligt trygga för dessa Indianer. Deras höfding hade
ätit bröd och rökt fredspipan, om icke uti dock invid den
hvite mannens wigwam; det var nog att tillförsäkra oss deras
vänskap. Dessutom hade de troligen redan på aftonen
upptäckt att vi voro Saginash (ett uttryck som egentligen
begagnas om Engelsmän, men äfven brukas såsom ett namn
på Européer i allmänhet) och icke Chomoconion (Amerika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
