- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
196

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

sjelfva bodde i ett logghus, der allt komme att bära stämpeln
af nybyggarens första enkelhet och fattigdom, kunde vi icke
påräkna något umgänge med honom och hans familj.

Visserligen nedbryter nybyggarelifvet i Vestern i de flesta
fall den ståndsskillnad, eller rättare sagdt,
förmögenhetsskillnad, som, med allt hvad vi må säga om jemnlikheten,
likväl ovilkorligen söndrar den ena klassen ifrån den andra;
men man finner äfven der många sådana personer som Mr
F., hvilka mot deá arbetande och mindre bemedlade
klassen iakttaga en ganska markerad aristokratisk hållning, som
låter den sednare förstå, att likhet i medborgerliga rättigheter
dock icke upphäfver den olikhet, som eljest är dem emellan.
Utomhus och i den beröring, som i det yttre allmänna
lifvet den ena menniskan kommer med den andra, är detta
icke så märkbart. Ett gammalt ordspråk säger: "ingen är
herre till sjös", och så tycktes det äfven här i vissa fall vara.
Jag såg Mr F. tillsammans med arbetsfolket vid qvarnen;
jag såg honom och många andra af samma stånd och vilkor
vid allmänna möten, vid val och vid andra tillfällen
sammanblandade med, hvad man här liksom annorstädes kallar den
lägre folkklassen: då var det ingenting annat än möjligen
den finare rocken, som skiljde den ene från den andre. Den
ene såg i bachwoodsmannen den andre i herremannen
ingenting annat än den med honom sjelf fullkomligt jemngode
medborgaren. Men i de enskildta förhållandena, i
umgängeslifvet var det helt annorlunda: der visste de begge sina
platser; det var det dem emellan ett afstånd, som den ene icke
tillät, den andre icke gjorde anspråk på att öfverstiga.

Vid den tid, om hvilken nu är fråga, hade
Oconomo-woc utom det nyssnämnda huset och qvarnarne blott några
få logghus, som, ehuru belägne invid sjelfva sågen, dock
besannade det gamla ordspråket att smedens häst och
skomakarens hustru äro alltid de sämst skodda. Dessa små
kojor sågo verkligen nästan mera ruskiga ut än andra dylika
i trakten. Taken voro ganska bristfälliga, och på det ojemna
golfvet gick man liksom på tangenter. Här var jemte en
smedja också en större snickareverkstad, der man af valnöt,
cherry och andra simplare trädslag tillverkade sängar, bord
och stolar åt de mera bemedlade nybyggarne, hvilka icke
liksom vi voro tvungna att sjelfva fabricera en stor del af
dessa nödvändighets-artiklar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free