Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Tallsjön, så voro dock de få tallar, som der undgått
Indianernes ödeläggande yxa, dels icke stora nog för ändamålet,
dels voro de i den nordiska hemlandsdrägten oss alltför kära,
att vi ej gerna skulle vilja skona deras stammar. Om vi
således velat lägga ett spåntak, så hade vi antingen måst
köpa furuspånen i Milwaukie och derifrån hemforsla
densamma — och jag skulle snart få erfara att det vid denna
tid af året, efter allt det regn, som fallit, icke var så lätt
att komma med en fora ifrån Milwaukie — eller ock skulle
vi sjelfve tillverkat takspån af ek, hvilket ännu längre
fördröjt husets fulländande. Rå ekspån är dessutom föga bättre
än råa ekbräder; båda spricka och böja sig efter en kort
tids förlopp och äro ett lika otillräckligt skydd emot regn.
Takläggningen, ehuru simpel, gick likväl icke så fort
och lätt som vi i vår brådska önskade. Vi hade nemligen
icke kunnat få köpa annat än klippt spik, och deras
inham-rande fordrar, liksom allt annat här i verlden, en viss vana,
som ingen af oss ännu hade förvärfvat. Vid det minsta
felslag med hammaren, eller om man slår aldrig så litet på
sned, brister spiken eller krökes, hvarefter den icke åter kan
rätas utan att afbrytas. Det var sannerligen nästan lika så
mycket tålamodspröfvande som oxkörning, att ligga på det
tvärsluttande taket, och inhamra så beskaffade spikar i de
hårda ekbräderna, hvarunder ganska säkert mer än ett
skålpund afbröts och nedrullade på marken, utom det att den
venstra handens fingrar med åtskilliga sår och blånader
måste plikta för den högras ovana att föra hammaren.
Sedan vi emellertid omsider fått taket färdigt,
fastspi-kades likaledes bräder på gaflarne, i hvilka inpassades ett
par små fenster för att gifva ljus åt vindsrummet. Men nu
voro ock våra bräder i det närmaste slut, och mig förestod
alltså en eller två nya resor till sågen, för att_ derifrån
af-hämta materialier till golf så väl nere i stugan, som uppe på
vinden. Dermed måste dock uppskjutas tills vidare.
Carl insjuknade i gulsot, och, ehuru hans sjukdom
visserligen icke tycktes vara farlig, fordrade likväl försigtigheten,
att han fördes till Delafield, ehuru han på Pearmaines vind
dock var nästan lika mycket utsatt för köld och drag som i
den höbetäckta kojan vid Tallsjön. Emellertid kunde han
åtminstone der erhålla en bättre vård och skötsel, än i den
sednare. Rådfrågande Hartrnans husläkare, och begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
