Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
vurst, fläsk, potatis m. m. — allt detta, jemte rummets
öfriga effekter, af den mest heterogena beskaffenhet, såsom
kistor, sängkläder, tunnor, kittlar och pannor, verktyg,
klädespersedlar, matvaror etc. etc. — upplyst vid det svaga
skimret af en på en spik i väggen hängande lykta, — hade han,
som sagdt är, midt i denna första, lifliga scen af ett
amerikanskt nybyggarelifs nu började drama, närmare gifvit akt
på de der handlande personerna; så skulle han i allas
blickar läst glädje, förnöjsamhet och en modig beslutsamhet att
gå kommande öden till mötes. Det var en hemkänsla, som
gjorde, att åtminstone jag och min hustru icke kände de
försakelser, som voro och framdeles skulle blifva vår lott i
det nya hemmet
Men med allt detta glömdes för det nya hemmet dock
icke det gamla. Halfårsdagen af vår skiljsmessa ifrån slägt
och vänner återkallade det lifligt i vårt minne, och det nya
Upsala med all dess glädje såsom resans uppnådda mål, med
alla sina förhoppningar om trefnad och lycka, hade dock en
tår af saknad att egna det gamla med dess kära och heliga
minnen.
Ibland dessa minnen, jag vet ej huru det kom sig,
framstod äfven lifligt för min själ det gamla, herrliga templet,
med Kristusbilden ofvan altaret och nådens och försoningens
hemfrid boende under de höga hvalfven. Ack, detta var
något, som det nya hemmet icke egde; här var en försakelse,
som den nyssnämnda glada hemkänslan icke kunde
undertrycka, — en saknad utan en motsvarande ersättning, — en
erinring om att vi likväl i sjelfva verket voro borta och icke
hemma. I grannskapet af vårt nya hem stod intet kristligt
tempel, för att med sina klockors högtidliga ljud inbjuda oss
att lyssna till uppenbarelsens heliga sanningsord; de
väckelser till den Allsmägtiges dyrkan, som vi så väl behöfde,
men hvilka vi fordom så ofta tanklöst försummat och ringa
aktat, de skulle icke’ här i något Herrans hus gifvas oss. I
vildmarken stod intet nådabord, vid hvilket vi kunde
knäböja, när hjertat hungrade och törstade efter en annan spis
än den, som den "vatturika ängden" hade att erbjuda. Vårt
i detta fall afsöndrade läge framstod lifligt för min själ;
känslan deraf väckte hos mig och hos oss alla en af dessa bättre,
allvarligare tankar, som stundom midt under jordlifvets
bestyr och omsorger tränga sig in uti vår inre verld, varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
