- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
237

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

ren utsläppas nemligen om våren att föda sig sjelfva, och
sedan man om hösten ansett att de frodat sig tillräckligt på
det rika ollonbetet, går man för att uppsöka dem, då de
ofta genast kunna slagtas utan vidare gödning. Emellertid
är det icke sagdt att egaren återfinner hela sin hjord, som
måhända under tiden äfven har förökat sig i antal. Man
stöter derföre icke sällan på en afkomma af dessa djur,
hvilka blifvit både så förvillade och förvildade, att mången
nybyggare icke gör sig samvete af att skjuta dem. Ett
sådant tilltag anses dock icke tillbörligt och kan gifva
anledning till mycken tvist och oenighet grannarne emellan, då
fångsten dock i sjelfva verket är en annans egendom,
hvartill denne ibland tror sig kunna bevisligen göra sin rätt
gällande. Vi åtminstone ansågo bäst vara att icke befatta oss
med dylik jagt, utan föredroga den stek, som vi med full
laglig rättighet kunde kalla vår egen.

Emellertid förflöt snart den vackra indian-sommaren,
och vintern började på fullt allvar med skarp köld.
Förändringen i väderleken och temperaturen var ganska plötslig.
Efter en dag med nästan sommarmild luft dröjde det icke
mer än två eller tre dagar förr än Fahrenheits termometer
stod under 0. Redan den 3:dje December var isen på
Tallsjön sä stark, att vi derpå kunde åka skridsko, ett nöje, som
jag icke hade väntat mig här i landet, men som C, mera
omtänksam än jag, hade beredt sig på. Hvar i sin tur
begagnande det par skridskor, han medfört från Sverige, gjorde
vi för första gången en utflygt öfver den lilla insjö, vid hvars
strand vi uppbyggt vår koja. I saknad af båt hade vi dittills
icke kunnat närmare undersöka dess beskaffenhet och
stränderna rundt omkring densamma. Vi funno nu den andra
sidan af sjön för det mesta bestå af WTwbeoak-openingSt ett
ojemnt och, efter hvad vi kunde finna, långt ifrån så godt
och fruktbart land, som det vi tillegnat oss. — Oss sjelfve
ovetande hade vi onekligen här i trakten valt den bästa
delen. Invid dessa stränder fanns icke heller ännu något
annat nybygge än vårt, och vi kunde således glädja oss öfver
att, åtminstone för en liten tid, vara ensamme herrar öfver
det efter all saunolikhet rika fiskvattnet Vid öfre ändan af
sjön låg en vacker holme af några få tunnlands vidd, men,
utom dess yttersta strandbrädd, nästan alldeles otillgänglig i
följd af den täta vegetationen. Emellan de tätt invid hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free