- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
285

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285

va knapp, vända de åter tillbaka till sina förra platser, der
den nnder tiden hunnit tillvexa. När de slå ner i en
tillgänglig trakt, blifva ofta hela vagnar och båtar lastade med
dessa foglar och det har varit exempel på att man drifvit
svinhjordar en hundrade mil och derutöfver till en sådan
plats för att göda dem med de högar af dufvor, som hvar
morgon finnas nedfallna på marken.

Om qvällarne förmörkas ofta luften af dessa foglar
liksom vid en solförmörkelse; ett hvinande buller höres,
hvarunder man icke kan urskilja knallen af ett bösskott, och
luften bringas i rörelse genom deras flaxande med vingarne.
Hundradetals flockar anlände nu, den ena efter den andra,
hvar och en bestående af ett oräkneligt antal. Obekymrade
om den förödelse, som anställes ibland dem, slå de ner och
sätta sig på trädens grenar. De, som vid denna tid af
dagen och under natten dödas, låter man ligga qvar tills
påföljande morgonen, då flockarne hafva flugit bort till ett
annat ställe, ty det händer ofta, att de i en sådan myckenhet
slagit ner i träden, att stora grenar nedtyngas och afbrytas
odh sålunda göra det farligt för dem, som våga sig under
desamma. Vargar, räfvar, varglon, kuguarer, björnar,
schub-bar, pungråttor och skunkar få sig då ett rigtigt kalas, och
efter dem följa örnar, hökar och gamar. Emellertid drifva
jägarne, efter att af bytet hafva samlat så mycket de önska,
sina svinhjordar i skogen för att få del af trakteringen.

Då det endast och allenast är tillgången på föda, som
bestämmer dessa foglars flyttning från ett ställe till ett
annat, så inträffar den icke på några bestämda årstider, ehuru,
efter hvad jag tyckt mig finna, vanligtvis början af våren
och tidigt på hösten äro de tider, då de i största antal
infinna sig i den trakt af vestra Amerika, der vi bosatt oss.
Deras snabba flygt gör att de på en ganska kort tid kunna
genomfara och öfverskåda stora landsträckor, och deras
synförmåga tyckes vara så skarp att de under flygten med
säkerhet tunna urskilja »landets tillgångar på de födoämnen,
de söka. När de sålunda passera öfver en inbjudande nejd,
närma de sig hastigt jorden, men svinga sig i ögonblicket
åter npp i en högre Tymd så snart de märka under sig en
mera ofruktbar mark.

^Naturforskaren Audubon försökte <en gång att räkna
antalet af t)e <dufvoflockttr, som hem såg under loppet af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free