Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
bara fötterna. Innan vi visste ordet af, hade vi omkring oss
en hel skara af dessa vilda snötättingar i menniskoskapnad,
hvilka säkerligen icke begapade oss med större förundran,
än vi dem, och mellan hvilka och deras barkbitar vi måsto
kryssa oss fram till den närmast stående wigwamen.
Lägret bestod af omkring tjugo sådana flyttbara
bostäder, utan någon märkbar ordning uppsatte i denna ännu
obebodda del af skogen. Några af dem tycktes gjorda med
mera omsorg än ändra. Alla voro dock af den
beskaffenhet, att det tycktes icke fordra många minuter, hvarken för
att uppsätta eller nedtaga dem. Några långa och smala
trädstammar eller pålar voro i en cirkel nedstuckne ett par
tum i jorden, med topparne böjda inåt och fästade vid
hvarandra så, att en rund öppning var lemnad emellan dem.
öfver dessa stänger voro lagde antingen stora barkstycken
eller ock mycket väl flätade vass- eller bastmattor, så
sammanfogade och upphängde öfver hvarandra att de kunde
utestänga, om icke köld och drag, åtminstone regn och snö.
Dessa tält liknade till formen vanliga bikupor, med en
öppning midt i taket för röken ifrån den i tältets medelpunkt
belägna eldstaden. Äfven der funno vi en skara mindre
barn, som krypande in och ut mellan tältöppningarne, sågo
lika magra och eländiga ut, som de hundar, med hvilka de
delade sin usla föda. Desse hundar sågo nästan lika
besynnerliga ut som deras egare, och tycktes, liksom de,
tillhöra en egen barbarisk race: små, långhåriga kräk, till
hufvudets skapnad och utseende mera liknande mellanting
mellan räf och varg än vanliga hundar. De och barnen voro
de enda varelser, som tycktes fästa någon egentlig
uppmärksamhet vid vår ankomst.
Några karlar syntes i förstone icke till. En mängd
qvinnor voro som bäst sysselsatta med att hugga ned lindar
och mindre valnötträd, hvilkas spädare grenar och knoppar
under vintern ganska ofta utgöra deras hästars enda föda.
Vi stannade en stund att betrakta, huru dessa kreatur, som
likaledes voro små och oansenliga, och som i den stränga
vinterkölden måste uthärda hela dygnet under bar himmel,
nu med den mest spända uppmärksamhet följde hvart
yx-fall af den vid detta arbete vana, qvinliga, men kraftfulla
armen. Så snart ett träd föll till marken, skyndade
hästarne fram att afbeta toppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
