- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
374

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

förfärliga brist och elände, som detta folk så ofta är
underkastadt, och hvarunder i flere dagars tid de till lifvets
uppehälle icke hafva något annat än några torra hudar efter de
djur, de förut skjutit, och hvilka de hoppats få sälja till de
hvite pelsverkshandlarne, men dem nöden slutligen tvingar
dem att hänga upp öfver elden, så att håret på dem
af-brännes, hvarefter det rostade, hopkrumpna skinnet fortares.
Efter vinter- och vårjagterne kommer en tid, då
Indianerne öfverlemna sig åt lustbarheter och förströelser.
Jägarens hand är då full, han lemnar då sina aflägsna skogar
och prairier, för att besöka gränsorna och utbyta sitt
lönn-socker, sina hudar och pelsverk emot de hvite
handelsmännens manufakturvaror. Han hvilar sig då ifrån jagtens mödor
och njuter ofta i alltför rågadt mått hvad han merändels
under den öfriga delen af året varit tvungen att försaka
och umbära, öfverallt norr om 42° lat äro skogarne och
jagtmarkerna vid början af Juni månad öfvergifne, och man
ser då de indianske krigarne jemte deras familjer hoptals
samla sig vid gränsfästningarne och i städerna, eller i
grannskapet af dem uppslå sina sommarhyddor invid någon
flod-eller Sjöstrand. De hafva då likasom en karnavalstid, under
hvilken de unge roa sig med dansar, bollkastning och andra
lekar, och de äldre emellanåt rådslå om saker af allmännare
vigt, men för det mesta lefva i sysslolöshet och
utsväfningar. Det är isynnerhet den tiden af året, då Medas
(trcrll-karlarne), Wabenos och Jossakeeds (profeterne och
presterne) — om hvilka mera härefter — visa sin skicklighet
och inbjuda till bevistandet af sina mystiska besvärjningar
och föreställningar såsom en omvexling i de bullrande nöjena,
hvilka dock så fullkomligt harmoniera med Indianens
känslor, önskningar, filosofi och religionslära, och så helt och
hållet i sig upptaga all tanke på någonting annat, att
sommarmånaderna kunna sägas förflyta nästan utan att han
märker det, intill dess att slutligen i början af hösten
nödens och hungrens stränga röster väcka honom upp utur
hans yrsel. Han inser nu att han måste jaga och gå nya
mödor till mötes, för att undvika svälta ihjäl. Han måste
antingen ånyo vandra in i de ensliga skogarne, eller
underkasta sig brist och förnedring, som äro det säkra pris, med
hvilket han måste betala ett längre qvarblifvande inom hans
hvita grannars område. Sådan är den ständigt samma år-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free