- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
393

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

393

På dess bistånd förlitar han sig i krig och i fred, och i
etthvart trångmål eller fara är han alltid öfvertygad om att
denne hans skyddsaude skall komma honom till hjelp.
Olyckan är dock den, att ehuru han väl känner sig förvissad om
hjelp, han dock alltid är osäker om hvad denna hjelp kan
uträtta, emedan icke alla manitos äro lika mäktiga, ej heller
harmoniskt samverka med hvarandra. Liksom den ena
menniskan besitter större förmögenheter än den andra, den ena
är starkare och den andra svagare, så förhåller det sig
äfven med andarne; den ena kan möjligen vara den andra
öfvermäktigt och följakteligen kan Indianen aldrig känna sig
lugn, utan måste alltid sväfva i ovisshet om, huruvida ej
hans fiendes eller någon annan persons skyddsande är
starkare och mäktigare än hans egen.

Dessutom gifves det så väl onda som goda manitos. I
den enskilda menniskans lif, så väl som eljest i hela den
synliga verlden, härledes allt till den ena eller andra af dessa
makter. Det beror på hvilkendera af dem för tillfället är
den starkaste. För menniskan sjelf återstår ingenting annat
än att böja sig under dess arm. Här framträder åter i
föreställningen om tvenne hvarandra motverkande makter ett
begrepp, som är nära beslägtadt med det fordna
österländska. Öfverensstämmelsen mellan denna Indianernes
hufvuddogm och läran om Ormuzd och Ahriman antages af många
vara icke endast en blott tillfällighet

För några år sedan upptäcktes på toppen af en kulle
i staten Ohio ett jordverk, som tyckes bevisa, att den
allegoriska berättelsen om Ormuzds ägg icke är fremmande för
dessa vilda folkstammar. Kullen, 150 fot hög, föreställer en
ormslinga och upptager en längd af 700 fot, men om alla
N dess bugter inberäknas, är den åtminstone 1000 fot lång.
Ormens käftar föreställas vidt utspärrade såsom på väg att
uppsluka någonting, och just i dess gap är en oval eller
äggformig jordupphöjning. Den idé, som blifvit uttryckt i
denna afbildning har man ansett hafva alltför mycken likhet
med den Kaldeisk-persiska föreställningen, för att den skulle
hafva kunnat erhålla sin upprinnelse i de nordamerikanska
urskogarne.

Nord-Amerikas Indianer hafva ingenstädes uppbyggt
några tempel till den store Andens dyrkan, ej heller finnes
något spår, som låter förmoda, att de fordom haft sådana.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free