Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
stanna hos den döda kroppen. Derföre är det ock ett
allmänt vedertaget bruk, att icke straxt helt och hållet
öfver-täcka dè aflidnes grafvar och att invid eller på dem dagligen
för en tid ställa hvarjehanda födoämnen, som skola tjena
den hädangångne anden till spis på färden till dess hem i
en annan verld. Dessutom måste vid alla fester och
måltider kött och hvarjehanda andra rätter offras åt aflidne
förfäder och närmare anförvandter. Detta är en helig pligt,
som Indianen är rädd att uraktlåta, och som gerna icke
någon, med något anseende inom sin stam, försummar att
uppfylla. Hvarje högtid, ja hvarje måltid, vid hvilken någon
extra eller välsmakande rätt framsattes, erinrar honom om
hans skyldighet i detta afseende, och den första tanke en
graf eller begrafningsplats uppväcker hos honom, är alltid
den, att, så framt han för sig sjelf skall kunna hoppas på
någon lycka här i lifvet, bringa sina aflidne förfäder ett
sådant offer. Han går derföre aldrig förbi ett sådant ställe,
utan att hans känsla bjuder honom att lägga på grafven ett
spis- eller dricks-offer af hvad han möjligen kan hafva till
hands. Försummelse af ett sådant fromt bevis på vördnad
anses alltid bringa öfver honom en eller annan olycka,
hvarmed den aflidnes ande straffar honom.
Man har en berättelse om en Algonqvin-indian, som en
afton i skymningen kom till en begrafningsplats, der han
såg tvenne andar sitta vid de grafvar, der deras döda
kroppar hvilade. Det enda förtärbara, han egde, var en kruka
whiskey, hvilket var honom en alltför dyrbar vara, för att
han skulle kunna förmås att utgjuta ens några droppar deraf
till en libation åt andarne. Han grep derföre ätmu fastare
6m sin kruka och skyndade undan det fortaste han kunde.
Under flykten kunde han likväl icke afhålla sig ifrån att
kasta en förstulen blick bakom sig, då han till sin stora
förskräckelse fann en af andarne vara i hack och häl efter sig.
Han fortfor att springa, men det förföljande spöket kom
honom allt närmare och närmare. Hvad skulle han göra?
Kärleken till whiskey var mäktigare än vördnaden för de
döde. Slutligen fattade han sitt beslut. Saktande sin fart,
lät han spöket komma sig alldeles in på lifvet, hvarefter han
hastigt vände sig om och fattade tag uti det. Men se, i
stället för ett förföljande familje-spöke höll han i sina
armar en stor säf knippa; anden hade nemligen vid den lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
