Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Hår ser du deras grafvar, och i dessa åldriga tallar kan du
höra deras hädangångne andar. Deras aska är här, och vi
äro lemnade här för att beskydda den. Våra krigare hafva
nästan alla gått bort till det fjerran landet i Vester; vi
allena hafva stannat qvar här, för att här få dö i frid. Skola
äfven vi gå hädan och lemna våra fäders ben åt Vargarne?
Broder, två nätter hafva gått förbi sedan vi hörde dig
tala. Sömnen har slutit våra ögon. Du uppmanar oss att
öfvergifva vårt land, och du säger, att vår store fader önskar
det. Vi vilja icke misshaga vår store fader; vi bära
vördnad för honom och för dig, som bringar oss hans budskap.
Men Choctaws tänka alltid; vi begära tid, för att kunna fatta
vårt beslut.
Broder, våra hjertan äro fulla af sorg. För tolf vintrar
sedan sålde våra höfdingar vårt land. Hvarje krigare, du
här ser, var emot fördraget. Hade vi kunnat ana denna
dåliga handling, skulle den aldrig skett. Men, ack! der vi
stodo kunde vi hvarken ses eller höras. Våra tårar
blandades med regndropparne, och våra röster dogo bort i den
klagande vinden; men de hvite männen visste det icke, och
de beröfvade oss vårt land.
Broder, vi beklaga oss icke. En Choctaw lider, men
han qvider aldrig. Du har en stark arm, och vi kunna ej
emotstå den. Men den hvite mannen dyrkar ju den store
Anden; så gör också den röde mannen. Den store Anden
älskar sanning. När man tog bort ifrån oss våra hem, då
lofvade man oss andra. Den store Anden hörde löftet, och
I tecknaden sjelfve upp det i edra böcker. Sedan dess hafva
träden tolf gånger fällt sina blad, men ännu är löftet
ouppfylldt Våra hem hafven I beröfvat oss. Den hvite
mannens plog gräfver upp våra fäders ben. Vi våga ej mer här
upptända våra eldar; men likväl säger du, att om vi vilja,
vicunna blifva qvar här, men att du eljest vill gifva oss ett
annat och ett för oss bättre land.
Broder, är det sanning i hvad du säger oss? Dock vi
tro, att vår store fader nu vet vår belägenhet, och att han
vill lyssna till oss. Vi äro liksom sörjande, faderlösa barn
i vårt hemland; men vår fader i Washington, säger du, vill
räcka oss sm hand. När han uppfyller sitt löfte, vilja vi
svara på hans ord. Han menar oss väl, vi veta det Men
vi kunna ej tänka nu. Sorgen har gjort oss till barn. När
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
