Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
som stodo oss åter, behöfdes ganska väl till vår egen
betäckning. Mången dag var det icke bröd på vårt bord.
Hvetkaffe med potatis i stället för skorpor, och en slags
brun, vedervärdig sirap, som väl förtjenar det namn man
gifvit den, nemligen negersvett, i stället för socker, utgjorde
esomoftast vår frukost Men med alla försakelser fingo vi
dock tacka Gud, som mättade oss, och icke lät bristen
öfvergå i verklig nöd. När söndagen kom, skämtade vi vid
vår extra rätt af hvad vi kallade vinterpannkakor, bakade
utan hvarken mjölk eller ägg och med en ganska sparsam
tillsats af smör, som skulle det varit den läckraste desert.
Redan hade våra halmmadrasser fått skatta sitt
innehåll till hackelse at boskapen; den torra hvethalmen,
hvarmed i stället för vanlig chinking och mudding
väggspringorna i stallbyggnaden blifvit ifyllde, hade fått dela samma öde,
då ändtligen skogen började knoppas, och det ena trädet
efter det andra fälldes för våra yxor, för att med sina
knoppar och späda grenar gifva föda åt kreaturen. Under
sådana förhållanden dröjde det naturligtvis länge, innan våra
utmärglade dragare åter kunde begagnas vid jordarbetet.
Ett par mil ifrån oss bodde en förmögen farmer, som
redan uppodlat mer än 40 acres, af hvilka han inbergat en
god skörd af både säd och jordfrukter. I början af våren,
när bristen var störst, begaf jag mig till honom, för att, om
möjligt, erhålla till låns eller på kredit några lefnadsmedel;
men de höga prisen hade lockat honom, att under vintern
sälja mer än försigtigt var af sina landtmannaprodukter. Han
egde nu sjelf knappast tillräckligt för sitt eget behof, och
allt hvad han kunde gifva mig var några, sedan föregående
år oupptagna, förfrusna potatis och rötter, som nu af plogen
uppvältades på åkern. Följande efter honom, samlade jag
i plogfårorna så mycket jag kunde i en säck, för att bära
hem, ty äfven dessa slags jordfrukter voro vid denna tid
sällsynta i vårt hus. Bördan blef mig dock i mer än ett
afseende för tung; jag kände att det var fattigdomens,
under hvilken jag ännu icke var tillräckligt härdad, och som så
få förstå att bära utan att tröttna. Både min yttre och inre
kraft svigtade under dess tyngd; det var det första
ögonblick i, mitt lif, då jag brustit i gråt under hvad som
föreföll mig en tröstlös sorg. Men vid hemkomsten hjelpte
mig ett par trofasta händer att lyfta påsen från skullran, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
