- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
14

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

alla välförstådt språk. Det var dessutom nödvändigt att
ungdomen icke lemnades utan en ordentlig religionsundervisning.
Det var icke så lätt för mig att i detta afseende fatta
mitt beslut Kände jag en verklig inre kallelse, att åtaga
mig ett embete, hvars heliga pligter och ansvar jag dittills
så föga besinnat? Med mitt ombytliga, lifliga och ännu
kanske allt för mycket ungdomsglada lynne, var jag väl
passande för en själasörjares allvarliga och vigtiga kall? Väl hade
jag sett, huruledes mången valt den presterliga banan liksom
ett annat vitœ genus, tagande dervid .hufvudsakligen i
betraktande Utsigterna på framtida utkomst och bergning, och
hade ett sådant förslag som detta fordom blifvit mig gjordt,
är det ganska troligt att sådana förhållanden till en stor del
skulle haft inflytande också på mitt beslut Och äfven nu
kunde de icke helt och hållet förbises. Med min ställning
som farmer voro visserligen stora bekymmer förenade; men
det värsta kunde nu anses öfverståndet, och det var att
hoppas, att den allt mera uppodlade jorden skulle härefter förse
oss med våra behof, då deremot de blifvande
löneinkomsterna som prest åtminstone i början lofvade att blifva högst
knappa och osäkra. De fleste af de skandinaviska
Utvandrarne, ja, nästan alla, voro då i ganska små omständigheter
och hade att kämpa med de första årens hårda mödor och
försakelser; på lång tid ännu kunde de föga eller intet
bidraga till en prests underhåll. Äfven om företaget
understöddes af något missionssällskap, så blefve hjelpen i sådant
fall högst obetydlig och alldeles otillräcklig för en familj att
lefva af. Att tillika vara prest och jordbrukare var här ej
att tänka på — antingen skulle hjorden eller jorden eller
båda komma att försummas.

Men lemnande allt detta åsido, vida allvarsammare och
vigtigare förhållanden än blott de ekonomiska tvingade mig
att moget öfverväga saken, innan jag fattade mitt beslut
Det presterliga embetet, liksom hela det kyrkliga elementet,
helt och hållet afsöndradt ifrån staten, fritt och oberoende af
landets politiska författning och institutioner, framstod hår
för mig i helt annat ljus än det troligen skulle gjort under
andra förhållanden. Här såg jag presten vara prest och
ingenting annat; här fann jag det andliga ståndet verkligen
vara hvad dess namn tillkännagaf och icke ett hjul i den
politiska statsorganismen. Redan hade jag märkt huru pre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free