Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
antogo i början praktiskt vår kyrkas i Tyskland fordna
symboliska böcker, erkännande dem, eller i de flesta fall den
Augsburgiska bekännelsen, då de uppbyggde sina kyrkor och
vid åtskilliga prestvigningar."
2. "Snart blefvo de icke så stränga i sina fordringar
på symbolisk noggrannhet och åberopade sig endast på den
Augsburgiska bekännelsen, görande i allmänhet alldeles intet
afseende på de andra symboliska böckerna, undantagandes
Luthers lilla katekes, som begagnades vid ungdomens
undervisning."
3. "Hvarken de eller deras omedelbara efterträdare
antogo någonsin uttryckligt dessa symboliska böcker såsom vilkor
för medlemskap eller i disciplinärt afseende bindande för
vår kyrka här i landet."
4. "I sjelfva verket upphörde man i början af detta
århundrade, att vid licens-utfärdande och vid prestvigningen
fordra någon förpligtelse ens titt den Augsburgiska
bekännelsen, utan fordrade endast tro på Guds ord, sålunda
praktiskt förkastande, som man hade full rättighet att göra, alla
symboliska böckerna, icke tillerkännande dem någon
auktoritet1, ehuru man dock ännu gjorde afseende på och stundom
refererade till den Augsburgiska bekännelsen, såsom
hufvudsakligen innehållande (a substantial exposé of) de lärosatser
man bekände."
5. "Vår kyrkas här i landet verkliga doktrinella
ståndpunkt då general-synoden organiserades, bestod i
erkännandet af den heliga skrifts fundamentala dogmer, sålunda som
de väsendtligen innefattas (as substantially taught) i den
Augsburgiska bekännelsen, på samma gång medgifvande eller
till-städjande deremot stridiga meningar i mindre vigtiga
punkter. Kyrkliga förpligtelser äro frivilliga och personliga, icke
ärftliga. Gud handlar med hvarje menniska såsom en
enskilt moraliskt verkande personlighet, egande vissa
oafhän-deliga rättigheter och förbunden till vissa oafhändeliga
pligter. I följd häraf hafva prester och lekmän, d. v. s. kyrkan,
i hvarje tidsålder lika så stor rättighet och äro likaså
mycket förpligtade till, att sätta sig emot och, om möjligt,
förändra hvad de anse vara origtigt i deras föregångares lära
och bruk, och att bringa detta i öfverensstämmelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
