Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Hvad här ofvan i den 4:de sateen säges om tron på
Guds uppenbarade ord, såsom varande i sjelfva verket den
enda bekännelseformeln, ehuru i visst fall förklaradt i likhet
med den Åugsburgiska bekännelsens lära (en lära, som dock
enligt den 5:te satsen kan vara underkastad ytterligare och
i oändlighet utsträckta förändringar, allt efter som någon eller
några på grund af sin skrift-tolkning möjligen torde finns
den vara oöfverensstämmande med skriften), syntes mig vara
en villfarelse, som, om den icke ovilkorligen måste leda till
förkastandet af kristendomens vigtigaste lärosanningar, likväl
ganska lätt kunde göra det, liksom den i så många fall
redan har gjort det Ett sådant påstående, eller rättare sagdt*
en sådan trosbekännelse, att skriften är den enda
auktoritet i dogmatiskt afseende, är ju i grunden just samma
bekännelse, som icke blott Calvinister, Arminianer, Baptister
etc, utan äfven Universalister, Unitarianer, ja äfven
Mormoner och andra rent af kätterska sekter omfatta. Alla
bekänna de ju tron på Bibeln såsom Guds ord; alla stödja de
sina lärosatser på dess innehåll; alla vilja de med den
bevisa sanningen af den lära som de nedlagt och framställt,
den ena i sin, den andra i sin confession; men i likhet med
den lutherska kyrkan i Amerika, förkastande all kyrkans
auktoritet i fråga om skriftens tolkning, och gifvande denna till
pris åt individens och det menskliga godtyckets subjektiva
uppfattning, hafva de kommit till helt olika och mot
hvarandra stridande resultater, ibland hvilka det är nästan
omöjligt, att, med en sådan Bibcltro allena» bestämma hvad är
sanning och hvad är villfarelse. I detta afseende kan jag
aldrig komma till någon verklig visshet, och aldrig ens till
någon skenbar, så framt jag icke antager och erkänner
antingen mitt eget förnuft eller ock en annan mensklig
kyrk-stiftare* vara lika infalibelt som påfven i Rom. Gör jag icke
det, så måste jag alltid stanna i villrådighet, måste
medgifva, att den som bekänner en helt annan och alldeles
motsatt lära än den jag sjelf omfattat, kan hafva lika rätt som
jag; med ett ord, ingen egentlig skillnad kan komma qtt
göras mellan gudomlig sanning och mensklig villfarelse; jag
måste ovilkorligen blifva indifferentist; tro att det är
detsamma hvad jag tror, blott att jag tror någonting, tro att
liksom alla vägar bära till Rom, som ordspråket säger, så
för mig min tro, antingen jag nu håller sanningen eller, "ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
