- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
26

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

som tog sin början med honom, icke hade ett säkert fot*
fäste: om den icke var annat än ett sådant oupphörligt
fortgående protesterande emot sig sjelf, en kedja i hvilken den
ena länken är Hegel och den andra Strauss och den nästa
Gud vet hvad för ett filosofiskt infidelitetssystem; om
luthera-nismen måste så lemnas at sig sjelf, utan en apostolisk
kyrkoordning till skydd för dess ursprungliga lärobyggnad, och
Luthers namn gälla blott som ett betydelselöst partinamn: då
kunde åtminstone jag icke längre vara Lutheran.

Bibeln, det rena oförfalskade Guds ord, var i min hand;
äfven jag kunde för mig sjelf studera den heliga urkunden:
men detta kunde också hvar och en annan göra, och likväl
befann jag mig omgifven af en mängd med Lutherska
församlingar, så vidt jag kunde dömma, i ganska väsendtliga
punkter skiljaktige ifrån den svensk-lutherska kyrkan, och
vid sidan af dem en hundrade andra sekter, bekännande olika
lärosatser och alla och enhvar påstående sig stödja dem på
Bibeln. Hvilka vore de rätte? Hvad borgen, hvad
säkerhet hade jag för sanningen af den enas lära mer än för den
andras? Jag trodde på skriften, men denna tro fann jag
dock otillräcklig för dess uttolkning, fann skriften eii och
lärorna hundrade, fann att skriftutläggning således icke alltid
kunde vara detsamma som skriften sjelf, fann att jag
behöfde en ledare på sanningens väg, och att jag måste i
likhet med den ethiopiske mannen bekänna: "huru skulle jag
förstått, utan någon mig undervisar?1* Och, Gud vare lof!
jag blef icke lemnad utan en Philippus. Denna undervisare
fann jag i Guds heliga, allmänneliga kyrka, icke denna
idealiska drömbild, icke detta osynliga luft-phantom, som man i
våra dagar gifver namn deraf, utan det verkligt, synliga, af
Herren sjelf instiftade och af hans Apostlar uppbyggda
helga-mannasamfundet på jorden, som är sanningens pelare och
grundval, och som efter den sanna katholicismens regel, Quod
ubique, quod Semper, quod ab omnibus creditum est, pröfvar
och afslöjar så väl den nya katholicismens som den nya
protestantismens, i många punkter hvarandra mötande
villfarelser.

Under de härvarande religiösa förhållandena blef det
mig nödvändigt, så väl för min egen skull, som isynnerhet
för deras, hvars lärare jag skulle blifva, att, om jag antoge
detta kall, mera fråga efter sak än efter ett blott namn, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free