Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
En sidan invigning till predikoembetet kunde icke
gifvas mig af den lutherska kyrkan i Amerika, och icke heller
af någon annan protestantisk kyrka derstädes än den
angloamerikanska, hvilken, stadigt ståndande i Apostlarnes
bekännelse, äfven hade blifvit det i deras samfund, och bibehållit
samma kyrkostyrelse som Timotheus utöfvade i Ephesus och
Titus på Creta, dit de af Apostelen voro sände att ordna
allt i församlingarne "och besätta städerna här och dermed
prester, såsom dem befallt var."
Liksom mången annan, hade jag hittills betraktat
biskopsembetet såsom så att säga en öfverflödighetsartikel. I
de europeiska statskyrkliga samhällena har man vant sig att
anse en biskop mera som en person i staten än i kyrkan.
Den föreställning man der vanligtvis gör sig om en sådan
personlighet och hans embete är nästan ingen annan än den,
att han sjelf är en man, som eger ohyggligt stora
inkomster, är en högt uppsatt person, en ordnings- och
expeditionschef inom ett visst distrikt, der han skall hafva en slags
tillsyn öfver att de kyrkliga förrättningarne rätt tillgå, utan
att han sjelf på sin upphöjda plats, annat än vid särskildt
högtidliga tillfallen, behöfver göra sig besvär med några
sådana förrättningar, och, om han är gammal och sjuklig, som
ofta händer, så låter han domprost och domkapitel sköta
stiftet, — hvilket allt skulle bevisa, att det kan skötas
honom förutan och med större ekonomi för statskassan. Hvad
sjelfva det biskopliga embetet angår, så uppfattar man det
vanligtvis icke stort annorlunda än som en lemning sedan
den så kallade katolska tiden, nu vordet ett riksdags-embete
mer än någonting annat; herdastafven, mitran och kåpan
väcka mera löje än vördnad, och passa icke, säger man, för
protestantismen och våra upplysta tider. Väl vore dock,
innan man, som nu i Sverige, gifver fart åt dylika ensidiga
föreställningar och talar om biskopsembetenas indragning,
ville också från en annan sida betrakta saken och göra litet
mera klart för sig, huru dessa embeten uppkommit och hvad
egentliga ändamålet med dem är. Väl vore isynnerhet, om
de, som uppträda till försvar för dessa embetens
bibehållande, grundade sitt f¾svar på någonting annat, än den blotta
nyttan och ändamålsenligheten, ur verldslig mer än kyrklig
synpunkt betraktade. Det gjorde ingenting, om skriket blefve
n 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
