Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
att uppbygga, utan fast mer om att nedrifva skiljemuren
emellan tvänne ifrån hvarandra söndrade kyrkosamfund, som
kunde och borde räcka hvarandra handen till gemensamt
arbete för Kristi rikes tillväxt i anda och sanning.
Reformatorerne, både Luther och Melanchton, erkände
en episkopal kyrkoförfattning såsom den riktigaste, och
äfven en gudomlig auktoritet för densamma. Det var endast
nödvändighetens lag som tvingade dem att afvika derifrån.
En sådan förändring ansågo de emellertid såsom blott
temporär. De erkände sjelfva att derigenom i kyrkan uppstod
eu bristfällighet, som de hoppades och önskade
framdeles skola afhjelpas. Äfven den Augsburgiska bekännelsen,
bestridande biskoparnes tillvällade verldsliga magt,
förnekar dem icke den, som i följd af deras kyrkliga embete
dem tillkommer. UI så måtto/ heter det i den 7:de af de
artiklar, uti hvilka uppräknas de påfviska missbruken, "är
Guds församling alldeles pligtig, efter gudomlig rätt, bevisa
biskoparne hörsamhet och lydnad, såsom Kristus sjelf befallt
hafver hos Luc. X." "Men nu varder icke det yrkadt och
drifvit,’’ heter det vidare, "att biskoparne deras herradöme
skall blifva ifrån taget, utan detta allena blifver begärdt, att
de vilja lida Evangelium må blifva rent predikadt och
förkunnadt" &c. I den Augsburgiska bekännelsens försvar yttra*
Melanchton, liksom annorstädes i Sina skrifter, en åstundan
att det’ rätta, gamla kyrkoregementet kunde bibehållas, och
förklarar att de Lutherske gerna ville upprätthålla
detsamma, på det att dem ioke skulle kunna tillräknas som en
förseelse, att hafva upplöst eller nedbrutit den episkopala
myndigheten. Äfven i Schmalkaldiska artiklarne erkänner
Luther, att "den Kristeliga Kyrkan aldrig kunde bättre regeras
och vid magt hållas, än om vi lefde alla under det ena
hufvudet, som är Kristus, och alla biskopar, som på embetes
vägnar äro jemnlikar, (ändock de äro olika efter gåfvorna)
hålla med högsta flit tillsamman i tron, Sakramenterna" &c.
&c. Den Lutherska kyrkan har, med ett ord, aldrig
protesterat emot biskopsembetet i och för sig sjelft, utan blott
emot de missbruk, hvartill det har kommit efter att "påfven
upphäfde sitt hufvud öfver alla". Hvad den svenska kyrkan
särskilt angår, så erkänner den åtminstone i praxis om icke
just nödvändigheten så dock vida mer än blott det
tillbörliga i den engelsk-episkopala kyrkoförfattningen; ja, den er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
