Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
närmare jemförelse med det 20 Kap. af ÄpostL Gern.
finnes vara af en helt annan beskaffenhet, än det, hvarom han
på sin väg till Jerusalem i Miletus erinrade de äldste eller
presterne i Ephesus. Om ingen, af särskild ordination ber
roende, skillnad finnes emellan dessa tvänne embeten, då är
hela denna högtidlighet icke stort annat än en meningslös
farce: då kunde det vara nog med att biskopen utan vidare
omständigheter fick sig meddelad Konungens fullmakt att
styra sitt stift, liksom landshöfdingen får sin att styra sitt
län; och herdastafven, mitran och biskopskåpan kunde
upphängas i någon undangömd vrå ibland andra föraktade
reli-quier ifrån den så kallade katholska tiden. Men om det icke
skall komma derhän, det Gud förbjude, så måste svenska
kyrkan och försvararne af dess episkopala författning komma
tUl erkännelse af att den sednare hvilar på en verklig
gudomlig, en sann, icke romersk, katholsk ordning, enligt
hvilken der är, hvad äfven reformatorerne icke voro obenägna
att erkänna, åtskilliga embeten i kyrkan.
Emellertid voro vi i Amerika icke, såsom den första
lutherska församlingen i Tyskland, underkastade någon
nödvändighetens lag, som böd oss afvika ifrån hvad som eljest
öfver hela kristenheten blifvit allmänt gilladt och
annam-madt Vi hade vid vår sida en protestantisk kyrka, som,
apostolisk i sin lära, äfven var det i sin kyrkoförfattning,
och som bibehållit det embete, i saknad hvaraf det
lutherska kyrkosamfundets stiftare erkände, att i kyrkan uppstod
en bristfällighet, som i framtiden borde afhjelpas. I vår
ställning var det ingenting, som hindrade oss ifrån att få den
afhjelpt, eller, rättare, för oss var ingen sådan bristfällighet
att afhjelpa; vi hade ju tillhört en kyrka, som icke var
de-fect i detta afseende, och nu, utom denna kyrka och i ett
fremmande land, var det icke skäl att, då vi kunde undgå
det, göra oss skyldiga till en afvikelse och nedstiga ifrån ett
kyrkosamfund, med en fullständig kyrkoförfattning, till ett
annat, som, enligt vår egen bekännelse, deruti var bristande,
och som saknade den sed, som eljest var erkänd i alla
kristna församlingar. Då vi således med förbigående af den
lutherska kyrkan i Amerika, slöto oss till den
protestantisk-biskopliga, och jag i densamma, i likhet med hvad bruket är
i Sverige, af en Biskop invigdes till predikoembetet — en
invigning som icke kunde gifvas mig i något annat prote-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
