Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
äfven oordningar föreföllo, som beröfvade de kyrkliga
förrått-ningarne deras vanliga högtidlighet.
Vanligtvis inbjöds jag till middagen i det hus, der
söndagens gudstjenst förrättades. Oaktadt jag flera gånger
undanbad mig välviljan, ville man likväl undfägna mig det
bästa huset förmådde, och maten tillagades icke sällan midt
under sjelfva gudstjensten. Då nybyggaren icke hade mer
än ett eller högst två rum, i hvilka vid dessa tillfällen
nästan hela församlingen var sammanpackad, så kunde icke
undgås, att mat-oset ibland ryckte tankarne allt för mycket ned
till det materiella, och att slamret med grytorna vid kaminen,
fräsandet af någon panna som kokade öfver, eller något
dylikt, väl mäktigt erinrade om de jordiska behofven, just då
sinnet borde vara som mest rigtadt åt de andeliga.
Jernspisen var vintertiden vanligtvis placerad midt i rummet, så
att predikanten ovilkorligen måste observera allt hvad som
tilldrog sig omkring densamma, och det fordrades verkligen
både hos honom och hans åhörare en viss vana vid dylika
förhållanden, för att de icke skulle helt och hållet glömma,
att de voro församlade i hvad som för tillfället var deras
kyrka.
Emellertid hade detta "predikande ifrån hus till hus"
dock sin egen högtidlighet De( mindre ceremoniösa i den
yttre formen och det husliga i omgifningen gåfvo anledning
till många sådana förtroliga och mera populära
framställningar, som icke äro utan sin stora nytta, men dem man eljest
i allmänhet alltför mycket undviker vid de offentliga och
mera ceremoniella kyrkliga förrättningarne. Dock,
antagande äfven den största möjliga nytta af sådana religiösa
sammankomster, som de, om hvilka jag nu velat gifva läsaren
en föreställning, så är dock säkert, att de i längden skola
befinnas otillräckliga. Det är visserligen sagdt, att Gud skall
dyrkas i anda och sanning, och väl vete vi att detta han ske
"på hvarje tid och ort," oberoende af yttre omständigheter;
men erfarenheten har lärt mig, att tillbedjàndet i andan lätt
vittras bort, när det icke, frigjordt ifrån det alldagliga lifvets
förhållanden, väckes och underhålles af en yttre,
vördnadsbjudande högtidlighet och kan fly till Guds "kyrka såsom ett
heligt rum, en himlens port." Så länge de skandinaviska
och de andra nybyggena saknade en särskild kyrkobyggnad,
framstod ännu mera stötande det naturliga sjelfsvåld och lätt-
n t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
