- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
101

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

Liksom ifrån skiljda religionssamfund flere på de sannt
kyrkliga gebitet här mötte hvarandra och räckte hvarandra
handen, en bild af den enda slags evangeliska allians, som
till en verklig andans enhet i fridens band skulle kunna
återförena Kristi bekännare och lända till Hans namns
för-herrligande, så möttes äfven här af skiljda länder och
tungomål flere att gemensamt bereda sig till att hvar och en på
sitt håll gå ut och förkunna läran om Honom, som alla folk
skola bekänna. Här voro de som utgått ifrån Sems hyddor,
och äfven den röde mannen hade från sitt wigwam skickat
oss några af sina söner att uppfostras till deras folks lärare.
Dermed gick det dock icke alldeles efter önskan. Vi hade
vid Nashotah tre unga indianer, hvilka tillhörde en till större
delen kristen stam, och hvilka man ville försöka att bilda
till prester. Vid ankomsten till institutet voro de helt och
hållet okunniga uti både att läsa och skrifva, och äfven
deras religionsbegrepp voro ganska litet utvecklade. Jag
minnes, när jag första gången med en af dem, en yngling om
18 år, gick ut i skogen att fälla några träd, och, seende
honom hafva ett par utmärkt välgjorda vinterstöflar, frågade:
"Daniel, hvem har gjort de der stöflarne åt dig?M huru han
med en högst allvarsam min och ordagrannt efter katekesen
svarade: "Gud, Fadren i himmelen, som har skapat mig och
verlden med allt hvad deruti är."

Inom en kort tid gjorde de likväl ganska goda framsteg
i sina studier, blefvo fullkomligt civiliserade i’sitt sätt, och
man ansåg sig kunna hoppas vinna det egentliga ändamålet
med deras uppfostran. De blefvo temmeligen hemmastadde
i geografi, historia och dylika ämnen; en af dem visade
isynnerhet fallenhet för mathematiska studier, uti hvilka han gick
längre än hvad som vanligtvis räknas till den elementära
undervisningen. Men härvid stannade det ock; efter några år
grepos de af en oöfvervinnelig längtan tillbaka till sitt folk
och till jagten. Det var ej längre vardt att binda dem vid
boken. De återvände hem, visserligen icke, som ämnadt var,
såsom prester, men dock väl underviste och fasta uti Kristi
lära och kommo således i alla fall att utöfva ett godt
inflytande på sitt stamfolk.

En af dem var son till en af de förnämsta höfdingarne,
och hade efter fadrens död arfsrätt till dennes embete. Den
gamle höfdingen tillhörde sedan yngre år methodisternas sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free