Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
ras frånvaro. De medförde eldvatten, som, utdeladt ibland
de andra, åter förvildade deras sinnen.
De få som voro B. tillgifna vågade knappast uppträda
till hans försvar, och de andras beslut blef, att den hvita
mannens kyrka, skolhus och verkstäder skulle jemnas med
jorden, -och han sjelf dyrt plikta för sitt öfverdåd. Vid nattens
inbrott omringade de under vilda skrän B:s koja. Med
orub-beligt lugn, stark i sin tro och förtröstan på Gud, öppnade
B. sjelf dörren och gick dem till mötes, utan att rygga ett
steg tillbaka för den upplyftade tomahawken, som en rusig
Indian redan svängde öfver hans hufvud, och som nästan så
godt som genom ett underverk hölls tillbaka. Icke en åtbörd
gaf tillkänna, att han bäfvade för döden, icke ett tecken, som
häntydde på ett sjelfförsvar, hvilket dessutom skulle varit
fruktlöst. Detta mod, och, efter hvad jag kan föreställa mig,
i detta ögonblick någonting uti Brs hela väsende, som måtte
låtit äfven vilden känna, att den person, emot hvilken han
höjde sitt mordvapen, stod under en högre makts beskydd,
gjorde att han återhöll sin arm. Men bort måste den hvite
läraren, som talat om en annan ära än jagtens och krigets,
eu annan tro än Manitos dyrkau. Förtroendefullt lade B.
sitt några månaders gamla barn i en honom tillgifven äldre
Indians armar, och beledsagad af honom och ett par andra
af de röde männen, måste han och hans hustru i den kalla
vinternatten flykta undan den fara, som åter kunnat utbryta,
och som det hade varit ett öfvermod att trotsa. Åkande
efter hundar begåfvo de sig till gränsfästningen F:t Ripley.
der de för en tid funno en fristad.
Men B. var icke den man, som i ett företag af denna
art lät afskräcka sig af sådana hinder, som det nu omtalade.
Väl bekant med Indianens karakter, visste han, att när
whiskyn tog slut och verkningarne deraf upphört, lade
vildheten sig äfven. Han hade icke gjort de hemmavarande
Indianerne annat än godt; när de ledo af hunger, hade han
visat dem, huruledes de genom ett ringa arbete, som han i
början betalade vida öfver dess värde, kunde förskaffa sig
sitt uppehälle, — i deras nakenhet hade han klädit dem.
Han visste, att när de kommo till besinning, skulle de
erkänna det. Ensam uppsökte han dem åter vid den af dem
nu sköflade bostaden, som han förmådde dem vara honom
behjelpliga att åter uppbygga. Innan kort var allt åter som
H 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
