- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
151

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

de så vilja, helt och hållet ignorera hvarandra, hvar och en
församling skötande sina egna angelägenheter under den
ecklesiastika myndighet, under hvilken den enligt dess
bekännelsesamfunds kyrkliga författning lyder, och hvar och en
prest inskränkande sin verksamhet till sin egen hjord eller
till dem, som ännu icke anslutit sig till någon kyrka, och
med hvilka han kan komma i en närmare beröring, eller
öfver hvilka han lyckas att tillvinna sig något inflytande. Det
är högst sällan att det ena bekännelsesamfundet i detta fall
kommer i kollision med det andra. Visserligen blifva
predikstolarne, isynnerhet i de nya samhällena i Vestern, någon
gång alltför mycket tummelplatser för kontroversiella anfall,
men dessa skola nu mera af högst egna förhållatiden vara
påkallade, för att åhörarne kunna finna sig deri. En klok
predikant afhåller sig gerna ifrån, att vid gudstjensterna
utdela några sidohugg åt andra. Den biskopliga kyrkan har
i allmänhet följt den regeln, att aldrig i predikstolen
upptaga några stridsfrågor, utan helt enkelt predika det
Evangelium, som blifvit henne gifvet att förkunna, och hon har
funnit sin uträkning dervid.

De på samma ställe varande olika religionssamfunden,
i stället för att motarbeta hvarandra, räcka deremot ofta
hvarandra handen till befrämjande af allmänt nyttiga och
välgörande ändamål. Jag lemnar derhän, huruvida detta är
bättre och för en sann kristendom mera gagnande än den
öppna fejden. De allmänna bibelsällskaperna,
traktatsällska-perna och alla andra så kallade kristna Union-Societies, som
lödas under en evangelisk-allians-feber, eller uppkomma
under nykterhets-fanatismen, eller någon annan filantropisk idé,
som för tillfället galvaniserar samhället till nerfryckningar,
hvilka ibland äro lika underbara som löjliga, hafva
merän-. dels en mera öfvervägande skadlig än god verkan. Så vidt
de iakttagelser sträcka sig, som jag varit i tillfälle att göra,
befrämja de hvarken sedlighet eller kristendom; det vackra
ändamålet kan väl någon gång till en del ernås, men på
bekostnad af den sednare, som derunder förvandlas i
latitu-dianism och otro; eller ock uppstår derunder, nästan såsom
det enda resultatet af hela härligheten, en ny sekt som
samlar sig omkring det af de andra öfvergifna baneret.

Bäst är att hvar och en, som det heter på engelska,
<minds kis own businets. Den biskopliga kyrkan bar också i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free