Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
vinna laga kraft Presterna kunna vägra att stadfästa
lekmännens val och vice versa. Ett sådant vägrande inträffar
likväl sällan eller aldrig. Hvarje stånd väljer naturligtvis
sådana personer, som äro förtjenta af allmänt förtroende, och
den röst, som ett stift sålunda genom sina deputerade
afgifver i general-konventionen, är merändels alltid enhällig.
Det nya Testamentet lärer oss, att i kyrkans äldsta
tider, den ledande principen i hvarje beslut som af den
fattades, var samfundets, broderskapets instämmande deruti och
samverkan. Det var hvarken Petrus, ej heller de elfva
ensamt, som utnämnde en apostel i Judas’ ställe. Ej heller
var det apostlarne ensamt, som tillsatte tjenare (diakoner) i
församlingarne; det kyrkliga samfundet sjelf utvalde dem,
och "hade dem fram för Apostlarne, att de skulle lägga
händer på dem". Det omtalas (Ap. Gern. 15: 22), att icke
blott "Apostlarne och Presterna," utan äfven "hela
försam-Ungen funno för godt, att man utvalde några män af dem,
och sände till Antiochien" etc. Vid det äldsta kyrkomötet i
Jerusalem omtalas såsom rådplägande icke blott apostlar och
äldste (prester), utan äfven bröder (lekmän). Som det var i
begynnelsen, så tyr det ock vara nu. Man bör alltid kunna
taga för gifvet, att ibland lekmännen i ett stift finnas några*
som utom en erforderlig kunskap äfven ega ett varmt
intresse för kyrkans bästa, och hvilkas intelligens, verksamhet
och inflytande kunna vara henne till stor nytta icke blott i
ekonomiska angelägenheter, men äfven i andra af mera vigt
De förmögenheter som äro dem gifne, äro lika så mycket
nu som fordom den Hel. Andas gåfvor, förlänade dem till
kyrkosamfundets samfäldta väl, och böra äfven af
kyrkosamfundet användas för detta ändamål, hvar och en på den
honom anvjsta plats, och alla gemensamt arbetande för det
gemensamma kyrkosamfundets allmänna fromma. Då
stiftsynoden är så konstituerad, att den på ett verksamt sätt
inom sig förenar all den inflytelseegandc moraliska och
in-tellectuella kraft, som finnes i det kyrkliga samhället och så
organiserad, att hvarje gåfva, hvarje allvarlig sträfvan, hvarje
individuel förmåga, kan göra sig känd och verka hvad den
är gifvet att verka; då kunna naturligtvis icke annat än de
bästa resultater deraf uppstå. Församlingarne bringas
derigenom öfverallt att eftersinna: "Hvad äro våra fordringar?
Hvilka äro våra brister, våra behof? och huru skola de af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
