- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
178

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

hvilken mången i sin okunnighet beskyller för prestvälde1),
icke ett val kan företagas, ifrån valet af en
kyrkorådsledamot, eller en persons insättande i diakons-embetet och upp
till en biskops invigning, utan församlingarnes eller folkets
samtycke och medgifvande. Icke heller kan en enda
kyrkostadga fastställas eller en enda föreskrift förändras utan deras
medverkan. Den kombinerade makten af biskopar, prester
och diakoner står i fullkomlig jemnvigt med den, som
innehafves af lekmännen."

Att en kyrka, som af sina motståndare blifvit skildrad
såsom obotligen aristokratisk till sin konstitution och
styrelse, skulle sålunda, utan att undergå den ringaste
förändring i sitt väsende eller förlora något i sin apostoliska
karakter, likasom gjuta sig efter rent republikanska
institutioner, bevisar, utom dess gudomliga ursprung, att den är
bestämd för "alla hedningar och slägter och tungomål och
folk."

Men jag kan icke afsluta detta kapitel, med hvilket
min afsigt varit att kanske undanrödja en och annan
fördom, som kunnat göra sig gällande med afseende på det
kyrkosamfund, i hvars tjenst jag inträdde, och med hvilket
ännu de heligaste känslor af tacksamhet och ett band, som
aldrig kan brytas, förena mig, — jag kan icke afsluta denna
skildring utaf förhållanden, som upplifvat hos mig så många
kära minnen, utan att bedja dem af mina läsare, som deråt
egnat en allvarligare uppmärksamhet, att i bönen "för Kristi

1) Den protestantisk biskopliga kyrkan i Amerika är det enda af alla dervarande
bekännelse-samfund, med undantag af några få nyare lutherska synodal-föreningar,
som åt lekmännen inrymt säto och stämma i dess rådslag. Med allt hvad som
skri-kes om prelatur och om prestvälde, så kan dock i hela den prot bisk. kyrkans
historia icke uppletas ett enda drag, som på 116got sätt skullo kunna jemföras med
hvad de gamla krönikorna veta att förtälja om de godn puritanska stamfaderna,
saliga i åminnelse, när de regerade i landet, brännande hedningar och trollpackor, samt
torterade qväkarc, drefvo baptister i landsflykt och förbjödo de biskoplige att nyttja
sin bönbok; och allt detta, Gudbevars! derföre, att de kommit till det aflägsna landet
i Vestern, för att åtnjuta en fri religionsöfning och dyrka Gud efter som deras egna
samveten bjödo dem. Ja, med all den biskopliga kyrkans "prelatur och prestvälde/’
så är hon dock främmande för den andra, som ännu här och der uppenbarar sig i
skumrasket, och som fordom föranlät en af dem, som, missnöjde med prelaturen i
engelska högkyrkan, flydde till det nya tabernaklet i Vestern, att efter en liten tid saga:
u Jag lemnade det gamla England, för att blifva fri My Lord Bishops; men jag måste
lemna det nya England, för att blifva fri My Lord Brethren."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free