Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
veckor kunnat hvila i grafven. Det var snart sagdt
ingenting, som för en del af den norska allmogen gjorde
prestens besök så nödvändigt, som denna jordkastning på
grafven öfver en länge sedan afliden anhörig.
Här och der, der vanans religion icke mera i de yttre
förhållandena hade den näring, som uppehöll dess skenlif,
tynade äfven den så småningom bort, och menniskohjertats
åkerfält blef allt ofruktbarare, ju rikarc de skördar blefvo, som
inbergades i de jordiska ladorna. Dock saknades icke många
uppmuntrande bevis på en jordmån, öppen för det
himmelska utsädet Voro resorna mången gång besvärliga, så
lönades de dock ibland rikeligen af den hjertliga välvilja, som
mottog den trötte missionären, då han om qvällen uppnådde
den boning, i hvilken grannarne följande dagen skulle
församlas till gemensam gudstjenst, och der det tydligen
syntes att ban var efterlängtad för det godas skull, han hade
att öfverbringa. Till några af de gladaste stunder jag
njutit, räknar jag många af dessa samqväm i de låga
boningarne, der, under det jag hade det bästa tillfälle, att i deras
eget hemlif lära känna dem, för hvilka jag var satt till
lärare, jag sjelf mången gång måste bekänna mig en läijunge
i kristelig enfald, ödmjukhet och tro. Kom jag dagen förut
till det ställe, der gudstjenst var utsatt, så dröjde det
vanligtvis icke länge, förr än de närmast boende der infunno
sig; under samtal om verldsliga ämnen yppade sig alltid
något tillfälle att i sinom tid yttra ett ord om det som
vigtigare var; barnen kommo fram med sina läroböcker, för
att åter uppläsa de lexor, som mödrarne lärt dem under
tiden; när hvilans timma var inne, lästes ett kapitel ur
bibeln och efter en gemensam aftonbön, gick hvar och en till
sitt, att följande dagen åter mötas hos den, hvars lilla stuga
för tillfället måste göra tjenst som kyrka. Icke sällan hände
att vid dessa gudstjenster infunno sig personer, som lefde
långt aflägse i något alldeles enstaka nybygge, och om hvilka
ingen förut haft någon kunskap. Så minnes jag, huruledes
en gång en norsk qvinna, som jemte sin man och ett par
amerikanska familjer bosatt sig midt in i en ödslig
skogstrakt, och händelsevis fått höra om det nybygge, som ibland
besöktes af en svensk prest, kom vanärandes 50 eng. mil
med ett litet barn på armen, för att det genom honom
skulle erhålla det heliga dopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
