- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
191

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191

och HaÜdujah, yttradt af olika röster, gjorde att jag till en
början trodde mig hafva kommit till några så kallade
Glory-HaÜdujahrbaptister, och i samma belägenhet, som ett par
af mina embetsbröder, om hvilka jag läst följande
reseäfventyr, som, under det vi stå och vänta utanför dörren, torde
tillåtas mig förtälja, och sålunda i förbigående göra läsaren
bekant med en af de många fanatiska sekter, hvarpå
Amerika öfverflödar.

Det hände sig, nemligen, icke larige sedan, att tvenne
biskopliga prester, stadde på en resa i Kentucky, kommo
till en landtgård, och då de icke funno egaren hemma,
dröjde de en stund för att afvakta hans återkomst, emedan
det var sent och de nödgades öfver natten anlita hans
gästfrihet Litet derefter kom också mannen ridande in på
gården, och sedan han stigit af hästen, sjöng han i en pipande
ton och på den mest besynnerliga melodi till sin dräng:

uGif hästen några ax majs, min son,

lian har ingenting fatt se’n jag red hemifrån.

Ära Hallelujan!"

Derefter, ledsagande de tvenne främlingarne in i huset,
fortfor han på samma sätt:

"Stigen in, mina vänner och fan er mat;
Gå, Katy, skär upp litet fläsk på ett fat.

Ära Hallelujah!"

På detta sått voro de resande dömde till att höra allt
"taladt efter Canaans mår och sjunget med samma evigt
enahanda ton eller gnäll, med samma oupphörliga refräng:
"Ära Hallelujah," tills de följande morgonen befriades från
sin vånda.

Mannens sjungande ute på fältet vid närvarande
tillfälle, hvilket redan i början föreföll mig som någonting högst
ovanligt; det egna och pipande i tonen; det släpande i den
långa, ehuru icke rimmade extemporeradc bönen i stugan,
jemte ett och annat halfgnoladt Glory Hallelnjah: allt detta
gjorde, att jag, i sanning, befarade mig hafva kommit till
några af ofvannämnde sekt, som tro att den nya födelsen
består uti en särskild andans utgjutelse, hvarigenom de som
blifvit födde på nytt, och liksom profeterna fordom, inspireras
med förmåga att ständigt uttrycka sig i ett poetiskt språk ’)!

1) Denna sekt är till bekännelsen nära beslägtad med en annan af de många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free