- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
202

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

redan i knoppningen torde komma att afbrytas af något
nyckfullt vindkast. Innan man första gången kommer fram
till dylika platser, har man vanligtvis redan förut hört dem
utbasuneras såsom utomordentliga anläggningar, der en
betydligare folkmängd allaredan bosatt sig, och hvilkas
fördelaktiga läge och öfriga förmåner äfven då för
ögonblicket gifva dem en betydelse, som gör att till och med
den, som hunnit blifva något hemmastadd i Vestern, ofta
om dem bildar sig en föreställning, i hvilken han sedan vid
framkomsten finner sig på det högsta bedragen. Då man
med en sådan stad till sin resas mål har färdats en, om
icke just särdeles lång, dock så mycket mer besvärlig väg,
och derunder frågat nästan hvarje person man mött om
afståndet och den rätta stråten, samt derjemte hört dem
omtala det ifrågavarande stället såsom den plats, der de både
afsätta sina landtmannaprodukter och förse sig med hvad
de eljest behöfva i sina hus; så vänjer man sig så
småningom att betrakta den så kallade staden såsom en riktig
oas i öknen, och den får i ens egna ögon en viss
märkvärdighet. Så mycket mer öfveraskad blir man derföre, när
man slutligen kommer fram, ofta utan att veta att man är
framme. Man framställer till någon mötande den vanliga
frågan, hundrade gånger upprepad och alltid besvarad på
ett sätt, som lemnar en nästan i samma ovisshet som förr:
huru långt är det till * * Sir? och hör på en gång
det oförmodade, men länge efterlängtade svaret: "Detta
är * * Sir." Man ser sig omkring och upptäcker slutligen
bakom några träd ett hus, som man sedan får höra är ett
Court-house (tingshus), ty staden är måhända The
County-seat, eller i judicielt och komunalt afseende en slags
hufvudstad i distriktet; litet längre bort upptäcker-man en annan
byggnad, nemligen skolhuset, och så, när man färdats ännu
ett stycke längre, framskymta mellan urgräfda sandbackar
3 eller 4 andra hus, som synas uppbyggda icke så mycket
med beräkning på någon varaktighet, som icke fast mer för
att för ögonblicket åtminstone hafva ett hål att krypa in
uti. Ett af dessa hus är naturligtvis ett Hotel; ett annat
utgöres måhända af blott tvenne rum, hvaraf det ena
innehafves i kompani af en advokat och en apotekare, som tillika
är doktor. Under det den förra sysslar med sina
rättegångshandlingar, står den sednare vid sin disk i andra än-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free