Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
af utmärkt bildning och med en helt annan lifserfarenhet
än den som nu fallit på hennes hårda lott, bar i allt
stämpeln af vemod, ehuru undertryckt ännu af ett ungdomligt
leende, som åt den bleka, tärda kinden gaf en rodnad, lik
den som solens sista purpurstrimma sprider öfver dalens
vissnande blommor. De små älskeliga och vackra barnen
föreföllo mig här såsom späda exotiska växter, i sin
knoppning uppryckta utur den mjuka, soluppvärmda
trädgårdsjorden och omplanterade på en klipphäll. — Jag studsade
vid denna tafla, tänkande på den kalla årstiden, som redan
så godt som inbrutit, på de ringa förberedelser som syntes
vara gjorda till en bättre bostad, och på de ringa tillgångar,
som efter all sannolikhet icke medgifvit att några andra och
bättre blifvit vidtagna. Fru C. bad oss vara välkomna och
stiga in; ack, i hvilka olika omständigheter hade hon ej för
en kort tid sedan helsat någon besökande främling med ett
gästfritt välkommen och detta "stig in,u som föreföll mig
såsom en, henne sjelf ovetande, bitter ironi öfver fordna
lefnadsförhållanden.
Vi voro inne icke stort mera skyddade för regnet än
ute; jag gick derföre snart ut igen, för att närmare
öfverskåda den omkringliggande nejden, och af dess skönhet och
rikedom hämta anledning till några uppmuntrande ord i en
ställning, hvars beklagansvärda beskaffenhet hört dock icke
med ett enda ord förrådde. Allt var dock en vanlig ödslig
skogstrakt, i hvilken utsigten på alla sidor hämmades af de
tätt vid hvarandra omkringstående träden, af hvilka icke
flera fallit för yxan, än som behöfdes för att lemna ett litet
utrymme omkring tältet. Jordmånen var visserligen
förträfflig, men huru skulle den upparbetas, huru den väldiga
skogen fällas och undanrödjas af den hand, hvars tyngsta
börda fordom måhända varit geväret och officers värjan?
Denna familj, som, för hvad orsak vet jag icke, öfvergifvit
sitt fädernesland, tycktes mig här gå till möte en framtid,
mörk som det moln, hvilket lägrat sig öfver skogstopparne
i fjerran.
På ett träd straxt invid tältet var ett större skrin
fast-spikadt, så att det bildade ett slags skänkskåp, till hvilket
locket var dörren. Tjenade det, såsom jag hade anledning
förmoda, icke blott till skänk utan äfven till skafferi, så icke
var förrådet deruti någon särdeles stor frestelse för skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
