- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
220

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

för något brott, som han skulle hafva begått någonstädes
i Illinois.

Men för att återvända till Koshkonong: det var
naturligt, att under sådana förhållanden som de ofvan beskrifna,
och i en menighet, som redan hunnit blifva afvand ifrån all
kyrklig ordning, och hvaribland dessutom voro många, som
i allt trodde sig böra låta den norska prest- och
embetsmännen förstå, att här voro de rådande och deras vilja den
lag, hvarefter han hade att rätta sig; det var naturligt, att
under sådana omständigheter det icke blef så lätt för
Diet-rickson, att ordna och hålla tillhopa en kyrkoförsamling,
samt att mycket missnöje skulle uppstå med många af de
åtgärder han ansåg sig böra vidtaga. I många fall gick han
måhända äfven för långt, och glömde, att det icke lät sig
göra att i allt använda samma makt och myndighet i det
fria Amerika som i Norge. I sina’ kyrkliga åsigter
sympatiserande med den förut omtalade Buffalo-synoden, ville han
utöfva kyrkotukten med samma stränghet som pastor Krause
i det tyska settlementet, och hade af någon anledning
bannlyst en af sina församlingsmedlemmar. Denne infann sig
det oaktadt i kyrkan, och då D. en söndag ifrån
predikstolen fick se den ifrån församlingens gemenskap uteslutne
syndaren helt lugnt sitta uti en af bänkarne, afbröt han sin
predikan och befallte en af kyrkovärdarne, ätt visa ut honom.
Tillsagd derom, svarade mannen, att han hade lika rätt
som någon annan, att vara i kyrkan, så länge han der icke
gjorde sig skyldig till något oskick. D. mente, det vara
oskick nog, när en bannlyst menniska infann sig uti Guds
hus. Hänförd af sitt utaf naturen häftiga lynne, steg han
ned ifrån predikstolen, för att sjelf söka få mannen ut ur
kyrkan, och begick dervid den oförsigtigheten, att fatta honom
i kragen. Det behöfdes ej mera. Kyrkan är en offentlig
plats, der ingen kan förnekas tillträde, så framt han uppför
sig ordentligt; den amerikanska lagen gör i detta fall icke
afseende på om personen har blifvit exkommunicerad eller
icke. Lagen tillerkände presten D. fullkomlig rättighet att
sätta den ifrågavarande personen i bann; men den
tillerkände också den sednare fullkomlig rättighet, att i
egenskap af en fri amerikansk medborgare gå in i det hus, som
han fann vara upplåtet för offentlig gudstjenst
Medborgaren, icke presten, Dietrickson hade gjort ingrepp uti den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free