- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
285

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285

"bespara prestens hustru, hvars händer nog ändå äro fullt
sysselsatte, både tid och arbete. Icke sällan åtföljas dessa
saker utaf andra af än större materielt värde, såsom kläde,
kapptyg och klädningstyg af ett bättre och finare slag än
den i små omständigheter varande landtpresten har råd att
uppköpa, men som just gifvas honom och hans hustru, i
akt och mening att de äfven till det yttre må kunna
värdigt uppträda och visa sig i hvilket sällskap som helst

Vi hugnades sedermera mer än en gång med ett
dylikt understöd, och när en ny tillökning i familjen väntades,
drogo alltid våra goda vänner i S:t Lukas1 och S:t Jakobs
församlingar i Philadelphia omsorg för, att den nya
medborgarn eller medborgarinnan erhöll en efter behofvet nästan
fullständig utstyrsel. Man kan lätt föreställa sig med hvad
tacksamhet sådana gåfvor emottogos och huru de värderades
isynnerhet af L., som under nyssnämnde förhållanden i det
längsta, utan någon tjenares biträde, sjelf måste bestyra om
allt i den inre hushållningen, och hvars trötta hand sålunda
besparades månget nålstyng. Under alla de år vi tillbragte
i Chicago tror jag hon aldrig behöfde afhjelpa den brist,
som då och då uppstod i mitt för en gentleman i Amerika
vanliga skjortförråd, liksom jag å andra sidan besparades
nästan alla utgifter för några nya klädningar.

En dylik välgörenhet och omtänksamhet — jag talar
nu icke endast såsom den, hvilken med tacksamhet erinrar
sig de många prof derpå han sjelf åtnjutit — vittna mer
än alla traktatsällskap och dylika offentliga föreningar om
den bättre verksamhet för religiösa och andra välgörande
ändamål, som, oaktadt hvad som förut blifvit anmärkt,
mångenstädes hos detta folk framstår måhända mer lefvande och
varm än hos något annat. Hvad jag nu omtalat, är, om
man så vill, en obetydlighet, jernfördt med de stora, sä
kallade nationella företag, som ådraga sig verldens blickar, och
efter hvilka man vanligtvis bedömer den amerikanska
natio-nalkarakteren; men liksom i den enskilda menniskans lif
hennes inre väsende mången gång tydligast återspeglas just
uti hvad som kan få namn af obetydligheter, så röjer sig
äfven uti dylika drag, som det nyss anförda, och hvaraf jag
skulle kunna framlägga mångfaldiga andrå prof, något, som
mera sannt och troget återspeglar de egentliga egenskaperna
hos Amerikanarn, än alla dessa offentliga kraftyttringar, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free