- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
295

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

förhållandet under ett sådant äktenskap är på sätt och vis
karakteriseradt af hvad en baptist-fru just här på stället
yttrade, nemligen, att hade hon kunnat ana, det hon ej skulle
lyckas förmå sin man att lemna den biskopliga kyrkan och
låta döpa om sig, så hade hon aldrig tagit honom till äkta.
Jag lemnar osagdt, huruvida icke han, oaktadt all den
ömsesidiga kärlek och aktning, som eljest rådde makarne emellan,
fann sig bedragen i just samma förhoppningar om att kunna
göra en proselyt

Vår resa fortsattes vidare norr ut till Green Bay, en
stad vid den stora insjöviken af samma namn, som kan sägas
utgöra en del af sjön Michigan. Vid denna stads första
anläggning hyste man, liksom öfverallt under dylika förhållanden,
de största förhoppningar om en framtida storhet och
merkantil betydenhet, och staden täflade länge med Milwaukie
om att blifva Wisconsins metropolis. Den utlades öfver en
ganska betydlig areal och en mängd stora, präktiga
byggnader uppstodo hastigt liksom genom ett trollslag. Nu
liknade den emellertid en bankruterad köpmans tillslutna
kontor, ett i visst fall praktfullt monument öfver felslagna
spekulationer. Den företedde ett af de föremål man så sällan
möter i Amerika, nemligen sådana, vid hvilkas åsyn man
icke i inbillningen ser framåt och tänker sig en blifvande
makt och blomstring, utan som tvärtom låter en med blicken
dröja vid det förflutna. Den erinrade om hvad man eljest
så lätt glömmer, då man ser så mycket som vittnar om en
tilltagande välmåga, och betraktar de förvånande framsteg,
som inom en kort tid blifvit gjorda, nemligen att, under det
taflan framställer det mest lysande perspektif, den ocksi
derjemte här en skuggsida, att vid sidan af den förvärfvade
rikedomen och ett yttre välstånd, som knappast låter en ana
någon brist och fattigdom, dock stå åtskilliga ruiner efter
öfverdådiga spekulationer och bittra missräkningar, och att
under samhällets ofta brådstörtade framåtgående mången
har-fallit ett offer på vägen.

Stora byggnader stodo nu här alldeles öde, och staden
som kunnat rymma flera tusende innevånare, räknade
knappast lika många hundrade. Green-Bay var ursprungligen
en fransk koloni och dref en tid en icke så obetydlig
pelsverkshandel. Hoppet om dess egentliga vigt och betydenhet
byggdes dock i sednare tider förnämligast på dess trävara-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free