Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
kunde tänka på den gamle, vördnadsvärde mannen, som jag
visste hade att tillryggalägga en väg, på hvilken det var
ganska osäkert, huruvida han kunde komma fram med något
åkdon, och under hvilken han hade att färdas flere mil genom
alldeles obebodda trakter. Gudstjensten måste emellertid
begynnas utan honom, och redan sjöngs psalmen, som
föregick predikan, då jag, som litet emellan haft blicken fästad
på dörren, slutligen såg honom inträda, för första gången så
uttröttad, att han icke tycktes vara i stånd, att deltaga i den
förrättning han utsatt. Också gick församlingen denna gång
miste om att höra hans faderliga förmaningar.
Nattvardsgången förrättade han dock sjelf.
Dagen förut hade han predikat tvänne gånger och
fullgjort andra kyrkliga förrättningar i en liten uppväxande stad
vid kusten, Manitoowoc, belägen 30 eng. mil ifrån
Sheboy-gan Falls. Åtföljd af tvänne ledsagare, hvilka dock på halfva
vägen lemnade honom efter sig, begaf han sig tidigt på
morgonen derifrån, ridande, ett slags sätt att färdas, hvaruti
han icke var mycket öfvad och som han icke annat än i
högsta nödtvång anlitade. Men, som jag anat, var vägen
för närvarande ofarbar med åkdon. Ungefär halfvägs
begynte hästen halta; för att lindra det arma djurets möda, och
trogen förmaningen: "den rättfärdige förbarmar sig öfver sitt
ök", steg han af och tillryggalade gående i slask och lersörja
det återstående af vägen, ledande den halta hästen vid
bet-slet, då han ingenstädes fann ett hus, der han kunde aflemna
den. Sålunda kom han i den mörka, ruskiga vinterqvällen
fram till Sheboygan Falls, utmattad och i ett tillstånd, hvari
jag aldrig hvarken förut eller sedan sett den äfven i sin yttre
klädsel ännu alltid högst noggranna, ålderstigna mannen.
Men äfven nu, då några ömkade sig öfver de strapaser han
fått uthärda och beklagade honom, kunde han icke återhålla
det vänligt tillrättavisande missnöje, han alltid visade vid
dylika yttranden. "En man", brukade han säga, "är aldrig
att beklaga, när han söker uppfylla sin pligt".
Det blef nu bcslutadt, att jag följande dagen skulle
vända tillbaka samma väg han kommit. Han hade nemligen
till nästkommaude söndag utsatt för mig en gudstjenst i
Manitoowoc, der flere medlemmar af vår kyrka bosatt sig,
hvilka länge varit angelägna om att erhålla en pastor. Han
trodde, att om jag besökte dem, och, om min utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
