Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
upplefvat, ännu fortfar att utgöra ett’ af mina käraste
minnen från Amerika. Den hade blifvit mig en annan hembygd,
och såsom till en sådan hafva mina tankar sedan ofta dit
återvändt; med förkärlek har jag också i dessa mina "Minnen"
dröjt vid densamma. Den stuga jag sjelf uppbyggt, det
fält mina egna händer odlat, ehuru de ej mera innehades af
mig, voro dock i min närhet; och ofta har jag ensam stan*
nat vid någon multnande stubbe, hvars ojemna yta vittnade
om den vid yxan oöfvade handens första arbets-lärospån, och
tackat Gud, som låtit mig upplefva de genomgångna
pröfvö-dagarne. Ifrån yxan och plogen kallade Försynen underligen
mig- till ett annat arbete, en annan verksamhet, hvari jag
var lika oöfvad som i den förra; men äfven derunder var dess
hjelp mig icke undanhållen, och, gifvande Gudi äran, är det
mig en glädje att veta, det äfven det nya åkerfältet, som
gafs mig att odlas och sås, röjer något ringa spår af den
första rödjarens fåror, i hvilka sedan bättre skördar uppväxt
De många nybyggarestugorna jag sett upptimras, den ena
efter den andra, och i hvilka jag var van att ingå såsom till
gamla bekanta; landsmän, med hvilka jag delat mödor och
besvärligheter; af brödrafolket från andra sidan om fjällen
många, hvars allt sedan fortfarande vänskap och tillgifvenhet
gåfvo mig ersättning för andras otacksamhet och rankor,
slutligen Nashotah, med dess älskade lärare och lärjungar,
der jag så ofta på lediga stunder fann vederqvickelse under
mödorna, tröst i bekymren och ledning på den bana mig
var anvisad: från allt* detta skiljdes jag nu på ett längre
afstånd, stod åter med de mina ensam ibland främlingar,
med ett kall, att utföra, i sanning svårare än något annat,
hvarpå jag dittills försökt mina svaga krafter, och hvars hela
vidd jag först uppfattade, då jag deri inträdde.
Manitoowoc var vid den tiden en af dessa vanliga
stadsämnen i Vestern, hvilka likna pojkar i slyngelåren:
visserligen för det mesta behäftade med en mängd olater,
men dock fulla af lif, friskhet och hoppfullhet för framtiden.
Staden, belägen på en hög sandbank alldeles invid stranden
af sjön Michigan, räknade ungefär 6 à 700 innevånare.
Dess förnämsta och mest i ögonen fallande byggnad
utgjordes af en fyrbåk, till formen och i öfrigt liknande de större
och bättre inrättade fyrbåkar vi finna på våra hafskuster.
Vid foten af densamma stod det enda, med omsorg upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
