Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
ej nu hvilken sekt han tillhörde, lärer man gjort ett
sammanskott med det förbehåll, att han snart måtte resa sin
sin väg.
Då jag, efter att hafva flyttat till staden, ders¾ides skulle
hålla den första offentliga gudstjensten, hvilket var på
sjelfva Påskdagen, tillrådde mig en af kyrkoföreståndarne, att
icke uppträda i mess-skjorta, ej heller i predikan göra några
hänsyftningar på den innevarande kyrkohögtiden och dess
betydelse, emedan begge dessa omständigheter torde väcka
förargelse i en åhörarekrets, hvaraf större delen säkert aldrig
sett den hos oss för altaret brukliga messdrägten, eller
blifvit vana att- iakttaga några kyrkliga högtider, utan ansågo
båda såsom lemningar efter påfvedömet. Jag trodde mig
dock icke böra efterfölja rådet, hvarken i det ena eller andra
fallet Efter slutad förrättning sade mig samma person, att
han och ett par andra kyrkomedlemmar derunder sutit som
på nålar, fruktande ett högljudt uttaladt missnöje eller något
på annat sätt störande uppträde vid gudstjensten. Han
berättade mig äfveu då, hvad han visligen innan dess början
förteg, att ingen predikant förut gjort sitt inträde der pi
stället, som icke, antingen under sjelfva gudstjensten eller
ock omedelbarligen efter dess slut, blifvit på ett eller annat
sätt offentligen förolämpad, eller af några gjord till ett åtlöje.
Prestdrägten, ämnet för predikan och det främmande uttalet
gjorde att man ännu mer vid ifrågavarande tillfälle ltunde
befara någonting dylikt Emellertid aflopp allt lyckligt, och
hvarken då eller sedermera under min vistelse vid
Manitoo-woc egde jag anledning att beklaga mig öfver något störande
uppträde under gudstjensterna, eller öfver bristande aktning
för det embete jag innehade, lika litet som öfver någon mig
personligen tillfogad förolämpning. Visserligen märkte jag
en gång, huru under gudstjensten några sällar i en af de
längst bort varande bänkarna i skolhuset, ämnade påtändu
sina cigarrer; men de lyckades icke att emot den
oljemålade bänken kunna antända någon af de få friktionstickor,
som för tillfället voro att tillgå; och, då jag dervid
tvärstannade i min predikan samt stillatigande vände blicken åt det
håll, der ofoget försiggick, och dit sålunda hela den öfriga
församlingens uppmärksamhet äfven rigtades, hukade
tobaksrökarne något flata ner sina hufvuden, och försöket
upprepades hvarken nu eller någonsin sedermera. En annan Sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
