- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
333

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333

KAPITLET XII.

Svenskar och Norrman i Chicago. — Mitt företa besök och gudstjenst derstädes.
— En svensk California-fararc. — Början till missämja med den lutherska
församlingen. — En svensk forsamling bildas. — Norrman förena sig med densamma. — Ett
unions-fördrag. — Anklagelser, gjorda af svenska prester, vederlagde. — The
Gar-den City ffcrr och nu. — Husflyttningar och husuppsknifningar. — Chicagos äldste
innevånare. — Stadens hastiga tillväxt — Jernvägar. — Sjöfart. —
Spannmålshandel. — Jätte-magasiner. — Trävaru-handel. — Manufnkturicr. — En blick in i
framtiden. — Afresa från Chicago. — Öfversvämning.

Ett större antal Svenskar och Norrmän hade under
tiden bosatt sig i den hastigt tillväxande staden Chicago i
staten Illinois. Att mycken missämja och oordning i
kyrkligt afseende skulle vara rådande ibland dem, är lätt att
finna från hvad som redan blifvit berättadt om den
svensknorska predikanten Smith och hans förhållanden. Efter det
han fått sitt afsked, var den skandinaviska församlingen
derstädes, uti hvilken Norrmännen utgjorde ett vida
öfvervägande antal, för en tid utan pastor, och erhöll endast då
och då ett tillfälligt besök utaf någon norsk prest
Samtidigt med min flyttning till Manitoowoc emottog jag genom
Schneidau, söm fortfarande bodde der i staden, en
uppmaning att taga vård om den söndrade och nästan upplösta
församlingen, — en uppfordran, som jag då icke kunde
efterkomma, i följd af den redan erhållna och antagna
kallelsen till förenämnde ställe. Men då efter ett års förlopp
svenskarne i Chicago förnyade samma uppmaning, ansåg jag
mig denna gång böra hörsamma den. Min plats i
Manitoowoc kunde lättare och bättre fyllas af en infödd
Amerikanare, då deremot det för tillfället icke fanns någon annan
än jag, som kunde egna sin verksamhet åt våra i Chicago
bosatte landsmän.

Af Norrmännen hade största delen på nytt förenat sig
i en församling, och till pastor valt en ung man, hvilken
förut varit någon slags handtverkslärling i Norge, men vid
sin ankomst till Amerika slagit sig på att predika. Mannen,
som icke hade ett ofördelaktigt yttre och snart lärde sig att
antaga skick af gentleman, intresserade några personer, hvilka
förskaffade honom plats i ett presbyterianskt college i Illinois*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free