- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
366

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366

ifrån. Uti dessa rum inqvarterade sig tid efter annan flere
svenska utvandrarefamiljer, som icke kunde erhålla någon
annan bostad. Hyresafgiften var visserligen icke stor, men
dock i förhållande till lokalens beskaffenhet ingalunda billig*
Jag kan icke uppgifva, huru många lik årligen buros ut ur
detta hus; men deras antal var icke så obetydligt.l)

I detta osunda, för vinden öppna hus bodde f. d,
soldaten med sin familj i en liton kammare,. hvars gelf
stundom öfversvämmades af flodvattnet Ända ifrån sin ankomst
till staden hade de nästan helt och hållet lefvat på den all*
manna välgörenheten. Mannen tycktes vara en from och
beskedlig karl; under hans sjukdom hörde jag honom ofta
yttra en liflig längtan, att före sin död erhålla någon un*
derrättelse från sina anhöriga i Sverige. Ett sådant "bref
anlände äfven slutligen under min adress, och för att glädja
honom dermed i hans sista stunder, begaf jag mig genast
vid dess inbändigande till bans bostad. På hans begäran
bröt och uppläste jag det högt för familjen; men huru måla
min förundran, då jag lann detta bref innehålla svaret på
ett annat, som han förut skrifvit till sina anhöriga, och med
anledning hvaraf de nu tackade Gud, att det gått honom
så lyckligt i det främmande landet, att han fått god
arbetsförtjenst och redan kunnat samla ihop litet penningar o. s. v.
tilläggande, att så fort ske kunde, skulle de följa hans råd*
sälja aina hemman, och, liksom han, utbyta fattigdomen, i
Sverige emot den vällefnad han sade hafva tillfallit honom
i det herrliga Amerika.

Den verksamhet som föll på min lott redan första året
i Chicago, efter att koleran der brutit ut, satte mig snart
i beröring med stadens auktoriteter och med många af de
mest ansedde och förmögne familjerna. Utan deras godhet
och välgörenhet, hvad hade väl blifvit af många ibland våra

1) Några månader efter min ankomst till Chicago dog denne norske huscgares
hustru af koleran. Ehuru han hörde hvarken till min eller någon annan församling,
besOkte jag likval hustrun på hennes yttersta; men blef tvftrt afvisad af mannen, som
sade sig icke vilja hafVa något att göra hvarken med prest eller doktor. Den ene,
mente han, kunde göra bka litet för sjuan, som den andra for kroppen. Då hustron
afleda spikade han i hast ihop en kista af några ur floden upphämtade brädstycken,
lade sjelf liket der, tog sedan sin spade och en liten enbetsvagn, som han hade, och,
sättande sig ofvanpå .likkistan, körde han sjelf sin hustrus döda kropp till kyrkogården.
Under vågen passerade han förbi mina fenstcr, och stannade ett ögonblick, ropade han
ifrån gåtan: "Prest, jeg begraver, saa G tid, selv Koncn inin.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free