- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
369

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

369

jag på detta sätt af omständigheterna gjord till en slags
slafhandelsagent. Ofta infunno sig i mitt hus personer, i
afsigt att upptaga sådana oförsörjda barn, och huru
öfvertygad jag än kunde vara om att barnet erhöll en god
behandling, så gick det mig dock alltid djupt till hjertat, att
se dessa stackars små varelser, blyga och försagda vid den
mönstring de undergingo, hänga sig fast vid mina kläder,
ovilliga att skiljas ifrån den, hvars språk åtminstone icke
var dem främmande, efter att eljest allt hvad hemmet haft
kärt och dyrbart blifvit dem beröfvadt. Fanns det då i
behåll efter föräldrarne någon liten svensk silfverpenning, ett
spänne eller något annat bland allmogen brukligt smycke,
en svensk psalmbok, prestbeviset eller dopattesten; så lade
jag det jemte ett skriftligt intyg på engelska om barnets
härkomst, slägtförhållanden o. s. v. i deras små knyten, då
de, ledde af främmande händer, gingo ut i verlden, att efter
några få år icke ega qvar några andra minnen af föräldrar
och fädernesland. — Naturligtvis sökte jag, innan ett sådant
kontrakt afslutades, att så vidt det var mig möjligt göra mig
underrättad om förhållandena inom den familj, i hvilken
barnet skulle upptagas, förnämligast hvad dess
religionsbekännelse angick; men, ty värr, kunde jag icke alltid i
detta afseende handla så samvetsgrannt som jag önskade.

Ett aktningsvärd^ mycket välgörande fruntimmer
underhandlade en gång med mig om en fader- och moderlös,
liten flicka, som en af hennes anhöriga önskade få upptaga
i sin familj. Då hon försäkrade mig, att man isynnerhet
skulle draga försorg om barnets kristliga uppfostran, frågade
jag hvad bekännelse den ifrågavarande familjen tillhörde.
Hörande att de voro unitarianer, vägrade jag att öfverlemna
barnet i deras vård, sägande, att huru mycket jag än drog
i betänkande, att öfverlemna dessa stackars barn i t ex.
baptisters och andra sådana främmande sektanhängares
händer, så kunde detta likväl mången gång icke undvikas; men
jag egde då åtminstone en slags garanti, som jag i
ifrågavarande fall kom att sakna, nemligen, att barnet blefve
upp-fostradt i tron på Jesus vår Frälsare, med hvilka villfarelser
läran än i andra punkter kunde vara behäftad. "Ni anser
således 0*#, unitarianer, icke för kristna," invände fruntimret
Litet flat öfver, att sålunda hafva stött på patrull, kunde jag
dock icke återtaga mitt ord. Emellertid afslutades kontrak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free