Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
är icke bekant, huruvida den närvarande svenska lutherska
kyrkan i Galesburg leder sin uppkomst ifrån denna stiftelse,
och huruvida sistnämnde punkt ännu gäller för att blifva
antagen till medlem af densamma; men nog vet jag, att på
andra platser i Illinois, åtminstone för några år sedan, —
innan det svenska presterskapet derstädes, efter ett
mångårigt intimt broderskap med de amerikanska lutheranerne,
helt plötsligt, liksom genom ett underverk, fingo ögonen
öppna för de sednares oäkta lutheranism, — samma vilkor
gällde för medlemskap i svensk-lutherska församlingar, der,
utan allt afseende på det i barndomen undfångna dopet,
prestens skarpsynta öga först skulle afgöra, om en person
var född på nytt, innan denne fick upptagas till medlem af
församlingen och komma i åtnjutande ¾f dess förmåner.
Besynnerligt, att de som tilltrodde sig ega en sådan
urskill-ningsförmåga, behöfde så många år, innau de kunde
upptäcka förvillelserna hos sina egna trosbröder till namnet, med
hvilka de i början på allt sätt fraterniserade!
Sedan svenska prester nu nedsatt sig i Galesburg och
andra omkringliggande städer, hafva de fleste Utvandrarne
derstädes förenat sig med deras församlingar. Enligt de
methodistiska predikanternes egna uppgifter funnos dock ännu
år 1858 här på stället flere hundrade svenskar, tillhörande
denna bekännelse, likasom der äfven då voro åtskilliga som
öfvergått till baptisterne. I allmänhet voro de svenska
Utvandrarne mer tillgängliga för methodismen, än för någon
annan främmande religionsbekänuelse. Utan tvifvel bidrogo
härtill ekonomiska skäl lika så mycket som någonting annat.
Predikanterne, frikostigt understödde af sitt missionssällskap,
betungade icke de nyomvände med några särdeles utgifter.
Dessutom var det för den simpla arbetaren och
handtverkaren alltid någonting lockande, att äfven han kunde blifva
lärare i församlingen, sedan han, som det hette, gifvit prof
på en inre andans kallelse, om han än i öfrigt var aldrig
så okunnig. Detta kittlade fåfängan så väl hos de
nyomvände predikanterne sjelfva, som hos hela den klass de
tillhörde; utom att predika, liksom i allmänhet springandet på
bönemötena, var en tillflykt för mången, när man icke längre
orkade eller ville arbeta.
Men jag måste ytterligare nämna några ord om det
Erik Janssonska samhället. Ehuru jag aldrig besökte kolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
