Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
på samma sätt kostymerad ledsagare, utföre en brant
vindeltrappa, förande till en framstående klippa, som sträcker sig
nära halfvägs under Hästskofallet. Under ett fint, men
genomträngande och nästan kompakt duggregn från den
öfver våra hufvuden skummande vattenmassan, gingo eller
snarare kröpo vi mellan den branta klippväggen på ena
sidan och den halft genomskinliga vattenväggen på den andra.
Här framskredo vi ömsom öfver et&sluttande lager af
slipp-riga stenar, hvilka ibland halkade undan våra fötter, ömsom
öfver större klippstycken, tills, efter hvad jag kunde tycka,
vi .uppnått ungefär midten af fallet, der vattnet liksom från
tvenne olika håll bryter sig öfver en framstående klippa,
varande möjligtvis spetsen i den hästskoform i ga klippbädden,
och bortom hvilken allt vidare framträngande är omöjligt
Jag erinrar mig, huruledes jag en gång, som student,
till Gamla Upsala åtföljde en resande, som var särdeles
ifrig att fråga efter alla märkvärdigheter, men sedan tycktes
temmeligen kall och liknöjd betrakta dem. Uppkommen
på Thors ättehög, såg han sig icke ens omkring, utan gick
genast åter ned och satte sig i resvagnen, sägande:
"Hufvudsaken är, att kunna säga det man har varit der.1* Något
dylikt måste jag bekänna föll mig i tankarna efter detta
mitt besök i underjorden. Liknöjd för hvad sim här tedde
sig för mina ögon, kunde jag naturligtvis icke vara; men
det låg någonting så hemskt och skräckinjagande deri, att
det betog mig all njutning af det sublima, som dermed är
förenadt öfver våra hufvuden hängde stora, förfärliga
klippstycken, genomsprängda, nötta och slipade af den
oupphörligt öfver dem framvältande vattenmassan. Mig föreföll det,
som skulle de, tryckte under denna ofantliga tyngd, hvarje
ögonblick kunna falla ned och antingen krossa oss i sitt
fall, eller för oss tillspärra utgången ur dessa, icke daningens,
men förödelsens kaoslika klyftor. Jag tänkte på, huru det
stora vattenfallet, under hvilket vi nu stodo, efter hvad som
påstås, fordom varit beläget närmare Ontario sjön, men huru
floden i sitt lopp småningom söndersprängt och lossat den
ena klippbranten efter den andra, och att man förmodar
fallet sålunda än ytterligare, fastän måhända under flere
generationers tid omärkligt, flyttas allt längre och längre
uppåt floden. För min fantasi stod möjligheten af, att just
nu stunden vore inne, då genom ett eller annat klippstyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
