Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Efter doktor Collins frånfälle inträdde nu kyrkan i
Wicaco jemte dess tvenne annexer i Kingsessing och Upper
Merion i fullkomlig förening med den biskopliga kyrkan,
liksom de andra församlingarna före dem gjort, då de icke
längre erhöllo några prester ifrån Sverige. En sådan
förening skedde hvarken i detta eller föregående fall genom
någon formlig applikation å den ena sidan eller en formlig
erkännelse å den andra. Båda parterna hade länge, äfven
under svenska missionärernes tid, betraktat hvarandra såsom
nära nog samma kyrkosamfund. Sedan den svenska
missionen upphörde, hafva emellertid lutherska bekännelse-samfund
flere gånger försökt att åvägabringa en söndring inom dessa
församlingar, och velat processa sig till deras kyrkobyggnader
och andra egodelar, hvartill naturligtvis församlingarna sjelfva
och ingen annan ega laglig besittningsrätt, men dem man
på grund af deras fordna lutherska namn har velat beröfva
dem, liksom man äfven sökt förmå deras medlemmar att
öfvergå till den amerikanska lutheranismen.1)
missionens upphörande, förena sig med den der i landet varande kyrkan.
"Erkebiskop Menander, som erhöll detta bref, dog utan att besvara det, och hans
efterträdare, Uno v. Troil, som icke ville ingå uti någon sådan tvist med sin kyrkas* affclliga
barn, gaf åt dessa församlingar den rättighet de yrkade." — För att få fram egna
åsigter och främja egna ändamål, vanstållcs på detta sått förhållandet
1) Hvad godt eller Gudi behagligt derigenom skulle vinnns, är svårt att inse.
Medan de närvarande svenska presterna i Amerika ännu lefde i broderskap med
lu-theranerne der i landet, tycktes de dock gerna velat göra gemensam sak med dem,
for att nedbryta en bestående kyrklig ordning, och utså oenighetsfrö i de
forsamlingar, som nu blomstra och hemta mycken välsignelse under sin närvarande
kyrkofor-fattning och de aktningsvärda, kristliga lärarcs vård, till hvilka de blifvit anförtrodde.
I tidningen "Hemlandet" heter det nemligen om de fordna svenska forsamlingarna:
"Ännu synas några fÖramlingars-medlemmars hjertan vara varma for den
lutherska kyrkan och troligt är, att om några väl utrustade andans män från Sverige
kunde komma dit, så kunde nya Sverige i ordets andeliga betydelse snart uppblomstra till
en Herrans örtagård." "Ännu är det icke for sent, att söka återvinna det förlorade
med Andans svärd, som år Guds rena, oförfalskade ord. Måtte då från vår kyrka
fromma stridsmän utgå, som kunna fora detta vapen och vinna seger i Hans namn
och Hans kraft, som är kyrkans herre och konung."
Återvinna det förlorade? De svenska kolonierna hade upphört att lyda under
Sveriges krona; det svenska språket var blifvet dem främmande; Sverige hade funnit
det icke längre vara ändamålsenligt att förse dem med prester, hvilka icke kunde
vara dem till så stor nytta, som de hvilka voro infödingar i landet; svenska kyrkan
och svenska regeringen gillade såsom klokast och bäst afkomlingarna till de äldre
svenska Utvandrarne förening med den bisk. kyrkan, en förening, som man kan säga,
förbereddes ifrån den svenska missionens första början; frivilligt och utan allt tvång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
